Det är onekligen lite trist under den frivilliga Coronakarantänen.

Det finns att göra men det är den sociala närkontakten med nära och kära och en massa vänner, de som finns i riskgrupperna.

Men givetvis kan man hitta ljuspunkter. Småsaker. ”det tar jag sen”, har klarats av. Och att det är fint cykelväder är ytterligare positivt. Vår- och försommarblommorna kring Malmös fantastiska cykelvägar och stigar höjer humöret.

Tog i dagarna en tur till den nybyggda Hyllievångsskolan. Vilken skolgård! Det var ingen grus- eller asfaltsgård, det inte. Där fanns verkligen lekalternativ och möjlighet för en kreativ idrottslärare att leda omväxlande lektioner: En plan med allvädersunderlag där man kan spela fotboll, handboll, innebandy, basket och närheten till ett område för en kortare motionsslinga. De moderna, nya sporterna fick också utrymme på skolgården. Man hade byggt en mindre skateboardbana.

Friidrotten hade fått sin del, en fyra banor bred 100-metersbana. Men – som friidrottare – letade jag förgäves efter en längdhoppsgrop, en kulring, en plats att hoppa höjd på.

Friidrotten är numera hårt trängd i skolornas idrottsvärld.

***

Mycket i idrottens värld i Coronatider kretsar kring ekonomin. Speciellt elitverksamheten i de stora lagsporterna. Det är stora ekonomiska kostymer som skall fyllas.

I några föreningar har spelarna frivilligt gått ner i lön, så länge krisen varar. Det kan, i min värld, vara det mest naturliga – och mest sympatiska – i alla fall vad gäller de högsta herrserierna i fotboll och ishockey. Månadslönerna i dessa idrotter ligger väl snarast över än under 100 000 kronor. Lägg till ytterligare förmåner av diverse slag och det är som Malmö Redhawks målvakt Oscar Alsenfelt säger i dagen Sydsvenska:

-         Man skall komma ihåg att vi i mångt och mycket är privilegierade jämfört med många andra.

Hur skall RF (Riksidrottsförbundet) fördela statens krisstöd till idrotten på 500 miljoner kronor?

Mats Enquist, generalsekreterare för herrarnas elitfotboll, menade i ett inslag i tv att

elitfotbollen rönte ett så stort intresse att den borde få en bit över 100 miljoner i stöd. Intresset är stort, visst – det finns hos mig redan en viss abstinens – men är det realistiskt att 32 fotbollsklubbar skall ha en så stor del av potten?

Naturligtvis inte. Svensk idrott är så mycket större.

Elitfotbollens problem för närvarande är ett likviditetsproblem. När bollen börjar rulla igen med publik kommer det åter att bli intäkter.

***

Då är det värre för de föreningar som arrangerar, exempelvis, årliga motionslopp eller en ungdomsturneringar i en bollidrott. Stryks arrangemanget på grund av Corona är förtjänsten helt borta för det här året.

Min förening, Heleneholms IF, är ansvarig för Varvetmilen, ett testlopp inför det redan inställda Göteborgsvarvet, och Blodomloppet i maj med vanligtvis över 6 000 deltagare i Malmö. Klubbens personal är även ansvarig för delar av administrationen för landets 18 Blodomlopp.

Det kan bli förödande för klubbens existens i nuvarande omfattning, om man tvingas ställa in i alla fall vårens motionslopp.

Detta är ett av många exempel.

Riksidrottsförbundet har mycket att fundera över och många hänsyn att ta, när man skall fördela de 500 miljonerna. Man måste lyssna brett. Inte bara till de som får plats i massmedia och hörs mest.

Behovet är stort i hela det breda Idrottssverige.