VAR, alltså videogranskningen av avgörande moment i fotbollsmatcher, skall, enligt förespråkarna, skapa den optimala, vetenskapliga rättvisan.

 Slowmotionrepiser av olika förseelser och digitala streck vid svårbedömda offsidesituationer skall studeras av personer/domare, isolerade från själva händelserna.

I de stora internationella slutspelen för landslag har vi sett videorum fyllda av tv-skärmar och ett stort antal domare av olika dignitet. Inför förra veckans match i Europa League mellan Wolfsburg och Malmö FF var det dags för första svenska lag att spela en match med VAR-granskning. I tv presenterades en polack (?) som videodomare, inget om denne hade hjälp. Han trädde in två gånger. Han, liksom huvuddomaren, friade MFF i två straffsituationer.

Rätt eller fel?

Jag skall inte kvälja dom, bara konstatera att bara för att VAR används, når man inte den optimala rättvisan. Den mänskliga faktorn finns alltid med i bedömningen. Med eller utan hjälp av videon.

Sydsvenskans krönikör använde ordet ”överlevde” i sin kommentar om granskningarna. Uttrycket är fritt för tolkning.

En annan av de trogna MFF-följarna menade att domsluten var korrekta. Hen har förstås överlag svårt att uppmärksamma och notera fel av klubb och spelare, både nu och under 110 år. Jag är övertygad om att om det varit omvända förhållanden hade kommentarerna varit annorlunda.

***

Och var MFF:s straff så klar som man ville göra gällande? Läs de nya tolkningarna och fundera om avstånd och avsikt! Och till råga av allt varnades Kevin Mbabu och är avstängd i kväll,

En tuff påföljd för att man råkar få bolluslingen på armen, som inte är över axelhöjd vid tillfället (då är all beröring straffbar).

***

Tur och otur sägs jämna ut sig i idrottens/fotbollens värld. Så är det naturligtvis inte,

Men att utgångsläget i kväll är så pass gynnsamt för MFF, underläge 1—2, kan man tillskriva de berömda marginalerna.