Ett allsvenskt spelår ger funderingar och tankar om lite av varje.

Här några nedslag om Allsvenskans åtta främsta lag 2019. Återkommer i morgon med den undre halvan.

Jag har tidigare erkänt att jag på detta område är en nörd, har sett 136 allsvenska matcher, alla inte 90 minuter, men minst en halvlek.

***

Att Djurgården vände 0—2 till 2—2 i den avgörande matchen mot Norrköping och därmed säkrade SM-guldet var ingen större överraskning. Mästarna har ofta visat styrka och klass på slutet och kunnat kasta in spelare av hög klass. Sett till de 18 främsta spelarna har Djurgården haft seriens bästa bredd. Tränarnas kapacitet hänger mycket samman med spelarnas kvalitet. När dessa komponenter förenas i en bra kemi blir det bra. Tränarduon Bergstrand/Lagerlöf skall hyllas.

***

För andra året i följd missade Malmö FF guldet. I fjor på grund av att man under våren hade en alldeles för dålig trupp. Spetsvärvningar räddade 2018. Utvecklingen fortsatte inte 2019 och som oftast övervärderas MFF-truppen, av expertisen. Hur bra är tränaren Uwe Rösler på att utveckla och ge unga spelare chansen? Att MFF:s fotbollsakademi rankas som bäst i landet har inte märkts i det allsvenska spelet under Rösler.

***

Hammarbys positiva trend fortsatte. Efter återkomsten 2015 har placeringarna blivit 11, 11, 9, 4, 3. De som vet bättre än jag anser att Stefan Billborn är Sveriges skarpaste tränarhjärna. Men man måste tillstå att han hade en bra trupp att arbeta med, måhända inte med samma bredd som de två topplagen. I min bok är Darjan Bojanic, tänk bara 24 år, en av seriens absolut bästa spelare med sina underbara öppnande passningar.

***

Från etta till fyra. Var egentligen AIK:s försämring någon större överraskning? Förlusterna av kreativitet (Kristoffer Olsson), främst, och stabil allsvensk klass av ett par tre spelare med karaktär visade sig kännbara. Samtidigt som nyförvärven över tid inte höll en tillräckligt hög klass. Det blev för tungt för veteranerna Per Karlsson och Henok Goitom att ensamma behöva ta ett stort ansvar.

***

Naturligtvis är en femteplats en missräkning för IFK Norrköping, fattas bara annat. En olycklig start med många kryss gick inte att reparera och när det lossnade försvann den store målskytten Jordan Larsson. Nu är jag fult medveten om att risken är stor att Norrköping kommer att förlora några av sina unga spelare. Åldersstrukturen på truppen är annars seriens intressantaste. 2019 var en mellansäsong.

***

Häcken kan inte heller vara nöjt med sin säsong. Oförmågan att vinna över toppkonkurrenterna kvarstod och inte ens på Bravida lyckades man klara kryss vid alltför många tillfällen mot dessa. På något sätt känns det som det finns en oförlöst kapacitet i klubben/laget. Man vinner inte Svenska cupen utan kvalitet.

***

Stundtals charmade IFK Göteborg de neutrala allsvenska åskådarna, ungt, fart och sevärt. Den krassa verkligheten hann delvis i fatt Blåvitt under hösten. Man tappade viktiga spelare, skador och försäljningar, och idrottens oskrivna lagar säger att unga spelare under en hel säsong har en ojämn formkurva. Hösten visade att det är många talanger underifrån som är redo för allsvenskt spel.

***

Elfsborg bröt sin nedåtgående kurva. Med sin tradition att fostra egna talanger och hitta unga spelare i regionen är det viktigt för svensk fotboll att Boråsföreningen mår bra. Den fina hösten bör ge trygghet för Elfsborg, en av de främsta klubbarna i landet att forma elitspelare.

***

I ett framtidsperspektiv tror jag att det är just dessa åtta klubbar som kommer att vara i topp-8 de närmaste åren.

Så är den slut, den allsvenska fotbollssäsongen 2019.

Med Djurgården som svenska mästare. En värdig sådan. Det tycker jag. Och även de flesta ”tyckare” av olika dignitet, som jag, lite summariskt, tagit del av.

Men det finns naturligtvis personer, som pekar på vissa domslut som gått mästarnas väg, om fördelen av att ha konstgräs på hemmaarenan och att de främsta konkurrenterna i motsvarande grad haft domslut mot sig.

Det sägs ju att en tabell aldrig ljuger och det ligger en stor del av sanning i detta. Samtidigt har de berömda marginalerna sin betydelse.  Det kommer man aldrig ifrån.

Anhängarna till Malmö FF pekar naturligtvis på de sex straffmissarna som en avgörande guldmissfaktor. Men missarna beror självfallet på egen oskicklighet, parad med nonchalans, och duktiga motståndarmålvakter. Inget annat.

Svensk fotboll har gemensamt beslutat att de två högsta serierna skall bestå av 16 lag och att elitserierna skall avgöras från månadsskiftet mars/april till en bit in i november. Lägg till cupspel i februari/mars. Du har en säsong på cirka nio månader. I Sverige från Trelleborg till övre Norrland. Det säger sig självt att man inte i varje match kan spela på ett acceptabelt naturgräsunderlag. Lösningen blir konstgräs. Av ekonomiska skäl. Fotbollen ställer höga krav på elitfotbollens arenor. Kommunernas ekonomi är ansträngd. Hur långt kan man sträcka sig för att tillgodose alla önskemål/krav från elitfotbollen? Se bara vilka hål, som kommunerna har att fylla i dessa budgettider.

Nu pratar man om hybridgräs. För det första det kostar mer än ”vanligt” konstgräs och för det andra, går underlaget att spela på vid extremt vinterväder med snö och kyla? Det är lätt att sitta i Malmö och kräva antingen hybrid- eller naturgräs för allsvenskt spel.

Kommunerna, arenaägarna, har inte samma ekonomiska resurser som Malmö FF.

Om jag inte missminner mig flyttade MFF också sin cupmatch i februari mot Degerfors till Lunds konstgräs gå grund av att Stadions hybridmatta inte höll för ett tätt matchande.

Med dessa mina tankar som grund menar jag, lägg bort diskussionen om underlagets betydelse för Allsvenskans sluttabell. Skaffa trupper som behärskar naturgräs, konstgräs och hybridgräs. Eller välj en trupp som är anpassad till spel på hemmaplanen. Likvärdigt underlag kan du aldrig få i Sverige med allsvenska lag från Malmö till Östersund och eventuellt ett stopp i Borlänge (Brage), där det kan bli cupspel vid samma tidpunkt som Svenska skidspelen avgörs några mil bort.

Säsongens mest kritiserade planer från Malmöhåll – förutom de slentrianmässiga mot några  plastvarianter – är Friends (Solna) och Guldfågeln (Kalmar). Det är naturgräs på båda.

Acceptera att vi bor i Sverige med olika förutsättningar. Och att hela Fotbollssverige lever.

***

Genustänkandet präglar Sydsvenskans sportbevakning. Men underligt nog har jag inte noterat det märkliga att damernas planunderlag aldrig diskuteras. Man kritiserar allsvenska herrkommuner för att de inte kan erbjuda naturgräs.

I Malmö, här längst i söder, spelar de två elitlagen för damer på konstgräs.

Det blir en laddad fotbollshelg.

Avslutning i Allsvenskan och Superettan med avgöranden i både topp och botten i både serierna.

I den allsvenska guldstriden har det mesta koncentrerats till Norrköpings möjligheter att hemmavinna över Djurgården. Det är förståeligt. Östgötarna är ett formlag och inte minst ett topplag. Undantagandes den märkliga 4—4-matchen mot Sundsvall har det dock varit tunt med målskyttet på sistone. 1—0-vinsterna mot Kalmar och Häcken har satt långt inne. Saknaden av Jordan Larsson är tydlig.

Och nu möter Norrköping försvarsstarka Djurgården, som lär öppna försiktigt, förlitande sig även på styrkan i kontringsspelet.

Det här lutar åt 0—0 eller 1—1. Med andra ord GULD till Djurgården.

***

Malmö FF är naturligtvis storfavorit mot Örebro, som får tillbaka Michael Almebäck och, enligt mig, en av seriens för sitt lag mest värdefulle spelare, Nordin Gerzic. Med dessa rutinerade herrar i laget ökar ÖSK:s styrka avsevärt i jämförelse med senast, 0—3 mot Djurgården. Siffror som förstås inte helt speglade händelseförloppet. ÖSK är svårspelat. Hemma vann MFF med 2—1. Varning utfärdad.

***

Häcken har haft en resultatmässigt svag höst, i synnerhet mot topplagen. Därför bör Hammarby vinna men inte med så stor marginal som behövs för att passera MFF.

Häcken, ja, en besvikelse. Samtidigt vågar jag påstå att laget fått sällsynt många diskutabla domslut mot sig under säsongen.

Varning utfärdad även här.

***

I bottenstriden vinner Falkenberg över Eskilstuna och klarar en kvalplats. Kalmar har svetsats samman av veckans turbulens och vinner över Sirius. Och då hjälper det inte att Sundsvall besegrar AIK. Det blir degradering för Norrlandslaget.

***

I Superettan räcker kryss borta för Trelleborgs FF mot Gais. Och förmodligen också för Göteborgslaget. Det luktar 0—0.

Mitt tips baseras på att Öster vinner hemma över Frej och passerar Täbylaget och fixar kval. Samtidigt som J-Södra vinner över BP och därmed har möjlighet att både nå en direktplats till Allsvenskan, få en kvalplats men till och med hamna fyra. Brage är i samma sist, möter Västerås hemma.

BP åker ut tillsammans med Syrianska. Öster och Frej till kval,

Allt i toppen hänger på vad redan allsvenskt klara Mjällby orkar prestera. Med ett kryss mot Varberg kan båda fira. Det lutar åt det. Varberg behöver inte gå för vinst. Mjällby är nöjt.

Kvalplatsen då? J-Södra har 21 plusmål, Brage 20, som har gjort två mål mer än Jönköping.

***

Det är bäddat för även en dramatisk söndag.

Jag har reserverat tid för att följa båda dagarna.