Planerna, eller tankarna, om en fusion mellan Malmö FF ocn LB 07 väcker funderingar.

Det finns onekligen många synpunkter att beakta.

En är: Har Malmö plats till två elitklubbar inom samma idrott?

Historiskt har det varit så. Tendensen de senaste decennierna har dock klart visat att det är på få områden som Malmö har mer än en elitklubb, om vi drar elitgränsen vid nivå 2 i idrotter med seriesystem och vid hyggliga SM-insatser i övriga idrotter.

Damfotboll har det liksom badminton, boule och taekwondo. Någon mer?

Vi har inga fyllda Amiralen vid brottningsderbyna mellan Enighet och Sparta, ingen fotbollrivalitet mellan Blått och Gult, inga känsloladdade seriemöten i handboll mellan IFK, MFF, MBI och Dalhem, ingen prestigekamp i friidrott mellan MAI och IFK (som på 1930-talet) eller mellan MAI och Heleneholm (från slutet av 1970-talet till början av det nya seklet). I simning har MKK helt detroniserat Ran.  I tennis har Fair Play stigit fram som överlägsen etta. Bowlingentusiasterna minns ännu alla spännande seriematcherna, för båda könen, på hög nivå mellan Malmölag. I squash har Malmö haft fem klubbar i högsta serien, vid ett flertal tillfällen två, tre under samma säsong.

Det finns fler exempel på Malmös tidigare bredd på toppen.

I våras försvann ishockeyklubben Pantern från elitkartan.

I dag inom lagidrotterna finns bara damfotbollens FC Rosengård och LB 07.

Men tydligen har LB 07 inte kraft och resurser för att på sikt klara av det som behövs för att bibehålla sin position, antingen i Allsvenskan eller i Elitettan.

Det är givetvis anledningen till de inledande diskussionerna mellan MFF och LB 07. Med MFF:s namn och resurser är naturligtvis möjligheterna att få ett stabilt damelitlag större än i ett krisande LB 07.

Samtidigt är spelarkonkurrensen tuff gentemot inte bara FC Rosengård utan även mot en ekonomisk starkare omvärld. Fler svenska toppspelare blir attraktivare på den utökade utländska marknaden.

Det är också så att antalet kvinnliga spelare i regionen, och även i hela landet, minskar. Det blir allt färre lag, bredden är allt tunnare.

Enligt uppdaterade hemsidor för FC Rosengård LB 07 har lagen nio respektive sju spelare med utländskt pass i sina trupper. Och de är inte inköpta från den dyraste hyllan. Det finns ingen Marta, ingen Anja Mittag, ingen Ramona Bachmann ….

 Vad jag förstått är både Rosengårds och MFF:s (om det blir någon fusion) målsättning att hävda sig i Champions League.

Finns det på sikt två ekonomiska ramar i Malmö som kan fixa förutsättningar för att nå dessa mål?

Visst, de två derbyna kommer att locka storpublik. Men risken är väl också att vid ”vardagsmatcherna” kommer man att locka åskådade från varandra. Direkt efter den svenska VM-framgången steg publiksiffrorna något i Damallsvenskan. Nu är man nere i de gamla vanliga antalet åskådare. I senaste omgången drog en match över 1 000 personer, 1 124 personer såg toppmötet mellan Göteborg och Rosengård.

Det är i denna verklighet Malmö med två klubbar skall tävla mot de stora namnen på den europeiska fotbollskartan.

Är det realistiskt?