Andreas Granqvists landslagsplats har – med rätta – varit ifrågasatt.

Han har inte varit bra i klubblaget Helsingborgs IF. En höst i Superettan, ideliga småskavanker och åldern har tagit ut sin rätt. Det syntes också i gårdagsmötet mot Norge, 1—1. Det var ju också ”Granens” misslyckade passning som var orsaken till Norges 1—0. Och genast var belackarna framme och som ende svensk fick han av alla betygsättare underkänt, en geting, ett plus eller vad nu media har för beteckning på sina betyg.

Men om jag nu inte minns fel, så hade Mikael Lustig och Victor Nilsson Lindelöf var sitt lika taffligt ingripande som bäddade för norska farligheter. Skillnaden var att norrmännen inte utnyttjade de svenska misstagen. Sverige slapp undan. Liksom Lustig och Nilsson Lindelöf.

Sett över alla de 90 minuterna var Granqvist inte sämre än sina två förvarskolleger.

Men är man ifrågasatt så slår man obarmhärtigt på den redan liggande. Det är inte riktigt schysst. Lite av mobbning.

Sen är det en annan sak att jag anser att Andreas Granqvist gjort sitt i landslaget. Och där har Granen tidigare varit verkligt bra. Låt oss minnas hans fina landslagskarriär. Inte för ett mindre bra ingripande i gårdagsmötet mot Norge.