Alla inlägg den 26 augusti 2019

Av Magnus Månsson - 26 augusti 2019 22:06

Jag höll på Finland i helgens landskamper i friidrott.

Inte som slutsegrare förstås. Men jag ville inte se de utklassningar det blev i seniormatcherna. Båda länderna behöver den här kampen. Med stor publik och tv-exponering. Då behövs det ovissa jämna matcher, inte bara enstaka världsresultat.

Såg att Svenska Friidrottsförbundet var nöjt med cirka 20 000 åskådare totalt på de båda dagarna. Friidrottsintresset är inte som förr, så siffran är väl okej. Av tv-bilderna att döma fanns inte som tidigare sektioner fyllda med blåvita entusiaster. Jag har varit på Stockholms stadion, då Vårt land, vårt land dönat över hela Östermalm och fått Du gamla du fria att låta som en andeviskning. Och jag har hört dånet från tusentals finska strupar, när ett blåvitt spjut flugit över 80 meter. Detta stöd saknade gästerna denna härliga augustihelg.

Det finska friidrottsintresset är svalt för närvarande. Tidigare fyllde man mer eller mindre Helsingfors Olympiastadion vid Svenskkampen. Nu har man flyttat ut landskamperna till mindre städer för att få någorlunda fyllda läktare och slippa tävla på en öde arena i Helsingfors.

Finland behöver några bra löpare på sträckorna från 800 meter och uppåt. Nu tänker jag speciellt på herrsidan. Att en tidigare väldigt respekterad löparnation som Finland i år mönstrade så – ursäkta uttrycket – usla lag på så många distanser är förvånansvärt. Vi pratat inte världsklass, långt därifrån, inte ens Europatopp. Så illa är det.

Visst imponeras man av sexmetersstavhopp, 70-meterskast i diskus och spjut flygande långt över 80 meter. Men den riktiga stämningen frambringar de tuffa kamperna i längre lopp, armbåge mot armbåge. Kanske talar jag som en medelmåttig 800-meterslöpare av distriktsklass? Jag tror dock det är sådana täta uppgörelser som ger det där lilla extra, de där tusentals extra åskådarna.

Det som gör att även bortasektionerna fylls av entusiasm.

***

Jag älskar Finnkamperna, en tävling, där de enskilda resultaten är av underordnad betydelse. Har på olika sätt följt kamperna sedan början av 1950-talet, då mitt friidrottsintresse tog fart. Men på den tiden var det tufft att vara svensk. Herrmatcherna vanns alltid av Finland. Långt in på andra dagen skymtade man möjligheten att bryta den finska dominansen. Men så kom då tresteg och spjut och 16—6 i båda grenarna. Så var det kört igen. Det kändes hopplöst. Men det gick att bryta hegemonin.

Hoppas verkligen att Finland inser detta. Så sent som 2018 vann faktiskt Finland, vilket var märkligt med tanke både på årets och tidigare års svenska utklassningar.

***

 

Jag gläds med de duktiga, målmedvetna ungdomar under den absoluta eliten, som en helg om året får den uppmärksamhet de nästan aldrig får under sitt dagliga slit.

Svensk och finsk friidrott behöver de här landskamperna om man vill ha en viss bredd på den inhemska toppen.

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards