Hedvig Lindahls fantastiska straffräddning.

En briljant passning av Kosovare Asslani och en smart löpning för att undvika offside av Stina Blackstenius, som hårt trängd får in bollen i mål. 1—0 till Sverige mot Kanada och därmed svenskt avancemang VM-kvartsfinal i fotboll.

Euforin når oanade höjder. Yrkesjournalister, tyckare på sociala medier (såna som jag) och ”allmänt löst folk” – inte alla förstås – börjar drömma till och med om VM-guld.

Jag vill absolut inte var den berömda slaven på triumfvagnen. Men totalt sett var matchen ingen höjdare, ärligt talat stundtals riktigt dålig. Verkligen inte en av turneringens bästa.

Asslanis och Blackstenius strålande prestationer till trots, den kanadensiska målvakten Labbés utrusning var inte den mest övervägda. Hennes ena innerback hade hyfsad närkontroll på Blackstenius.

Nåväl, taktik och disciplin ingår och är viktiga ingredienser i ett fotbollsmöte. Det blev en tillknäppt match. Både Kanada och Sverige spelade disciplinerat, välorganiserat. Efter Sveriges ledningsmål öppnade Kanada sig, så är det ju alltid, och det blev några hyggliga svenska lägen. Men också några kanadensiska. Glöm inte det!

Jag har sett tre av de svenska matcherna (missade Thailand) och jag har ärligt talat svårt att se ett medaljlag i Sverige.

***

Men så finns ju alltid de viktiga marginalerna. Och inte minst de nya handsreglerna. Jag har försökt lära mig och googlat. Men förgäves. För att kunna röra sig och balansera kroppen behövs armarna. Det finns naturliga positioner. De duktiga domarna gör – eller gjorde, är det kanske bäst att tillägga – sin bedömning. Nu bara blåser man. Och får gehör från VAR-rummet.

På annat sätt kan man inte tolka att domaren från Honduras inte själv gjorde en extrakoll på den straff hon utdömde till Nederländerna mot Japan.

Den stackars japanska ”tösabiten” gjorde ju allt för att dra armen bakom ryggen för att skottet från ett par meters håll inte skulle träffa just armen.

Jag tro att hela fotbollsvärlden – ja, kanske inte de i Nederländerna – tog sig för huvudet och suckade: Såna regler kan vi inte ha!

Förr bedömde man armens rörelse, avståndet mellan spelare och bollen och armens position i ett naturligt rörelsemönster.

Svårare är det inte. En bra domare skall klara detta, Och vid en straffbedömning kan de ju i VM ta hjälp av VAR för att få sin uppfattning bekräftad.

***

Feldomslutet var desto mer känsloladdat eftersom det drabbade Japan, VM:s hittills mest sevärda lag för oss som gillar tempo, teknik och passningsorienterad fotboll.

Hoppas ni vinner guld i hemma-OS 2020!