Hej Magnus!
Jag har pratat om ledarbristen i våra idrottsföreningar.
Nu är det så klart att antal spelare också blir färre, som du mycket riktigt skriver om. Och då speciellt de äldre åldrarna.
Annat var det på min tid, 1971. Då fanns där två juniorserier i Malmö, med 12 lag i varje serie. HBK mötte då Sofielund i ett finalspel.
Mvh Jörgen

Det är en kommentar jag fick i samband med mitt senaste inlägg: Funderingar kring ungdomsidrott och flickfotboll.

Jörgen är Jörgen Ekdahl, en av de första elever jag fick som nyexaminerad gymnastiklärare på Augustenborgsskolan under andra hälften av 1960-talet. Han spelade fotboll i Håkanstorps BK och handboll i MBI och Dalhem (om jag nu minns helt rätt) och blev senare tränare i handboll på elitnivå, bland annat i konstellationen Dalhem/Malmö FF.

Jörgens mejl väcker tankar och funderingar.

Juniorfinalisterna från 1971 finns inte längre. Malmölistan över fotbollsklubbar på herrsidan, som försvunnit eller lierat sig med andra i mer eller mindre långvariga och framgångsrika sammanslagningar, är lång. Förutom nu Sofielund och Håkanstorp har sedan 1971 (minst) följande upphört: MBI, Allians, Limhamns IF, Bunkeflo IF (alla med spel på näst högsta nivån), Lydia, Marathon, Sorgenfri, Rapax, Kick, Malmö SK, Augustenborgs IF, Almhögs Vingar, Nydala IF, Bulltofta IF, Kirseberg, Segevång, Oxie IF och BK Vången (dessa två är nu Oxie SK), Vintrie IK, Sundet och Rosengårdsstaden. Lagen är tagna ur minnet så det kan vara fler.

Det är föreningar som onekligen gjort avtryck i Malmöfotbollens historia. Kom just på tanken att det här vore ett intressant ämne för till och med en bok: Malmös småklubbars historia.

Själv har jag kommit till insikt att jag kommit upp i en ålder, där jag aldrig kommer att hinna med allt det jag skulle vilja.

Nåväl.

Jörgen skriver att det 1971 fanns minst 24 juniorlag i Malmö. I år fanns det elva, fördelade på åtta klubbar, MFF, IFK Malmö och Kvarnby hade vardera två.

Märk dock att man höjt junioråldern till 19 mot tidigare 18.

Jag är dock övertygad om att det finns fler pojklag i Malmö i organiserad form i dag än 1971. Det är bara de att de flesta nu finns i åldrarna kring de tio.

Ledarbristen är generell inom hela idrottsrörelsen men med ökade aktiviteter ända ner i barnåren krävs det ännu fler ledare/tränare. Det blir tunt i alla led.

Kvaliteten blir lidande. Jag har full respekt och beundran för alla dem som ideellt engagerar sig inom idrottsrörelsen, men måste tyvärr konstatera att många inte har den kapacitet som fordras för att utveckla barnen/ungdomarna.

Alltför mycket resurser, både personellt och ekonomiskt, läggs på barnidrott i stället för på ungdomsidrott. För att inte tala om de pengar som medelmåttiga fotbollsspelare i mellandivisionerna får för att utöva sin hobby.

Den stora frågan är hur idrotten skall fördela sina begränsade resurser.

Jag menar att ett sätt är, som de stora lagbollsidrotterna är inne på, att dra ner på en tävlingsinriktad verksamhet för dem som är under 12 år.

Sydsvenskan har i dagarna en minidebatt, där föräldrar, ledare och barn och ungdomar får framföra sina åsikter om att inte räkna resultat. Svaren varierar naturligtvis.

Men varför den allmänna debatten kommit förbigår man.

Svensk idrott är kvantitativt störst i åldern mellan 11 och 12.

Är det så vi vill ha det?

Utan att försöka göra något.

Svaret måste bli nej.

 

Göran Mörkeberg

31 december 2018 11:25

Gott nytt år Magnus
Tack för många intressanta inlägg under året.
Problemet med ledarbrist som du tar upp i senaste inlägget är stort och som du säger hänger det förmodligen ihop med att så mycket pengar läggs på barnidrott istället för ungdomsidrott. Om jag inte minns fel så fannas det ett bidragsystem i början av 70 talet där bidrags gavs för ungdomsaktiviteter för 12 år och äldre. Detta förändrades någon gång under 70 talet (om jag minns rätt) och föreningarna fick bidrag även för de yngsta. Detta fick till följd att föreningar av ekonomiska skäl startade barngrupper. Ledarresurser laddes här, man kunde ha fler deltagare med färre ledare vilket gav mera pengar per ledare. Det fick troligen också till följd att lek och spontanidrott minskade (tycks inte förekomma alls idag)vilket jag tror har varit negativt för folkhälsan och en av orsakerna till dagens ledarproblem och minskningen inom ungdomsidrotten. Många är trötta på sin idrott i en ålder där man tidigare började med organiserad idrott. Det kanske också är så att det finns lika många ledare idag i föreningar som på 70 talet men ledarna finns bland barnen och inte bland ungdomarna. Ge barn möjlighet till spontanidrott och lek, dom kan själva om vi skapar miljöer där det är möjligt.

http://www.feldengood.se

Magnus Månsson

31 december 2018 12:05

Tack, Göran.
Det är precis min uppfattning.
Gott Nytt År till dig och din familj.

Masse

 

Lars Ström

31 december 2018 13:21

Linköping har ett antal lag (bl a mitt lag Karle IF) försvunnit men det har också tillkomit ungefär lika många. Jag håller med om att organiserat spel börjar alldeles för tidigt med påföljd att att många tröttnar/slutar i 11-12-årsåldern. Då började vi!

Magnus Månsson

31 december 2018 13:28

I Malmö har det också kommit nya klubbar, främst invandrarklubbar, förståeligt med tanke på den stora invandringen hit.
Men totalt har antalet fotbollsklubbar blivit färre trots att invånarna blivit fler. B-lag har allt färre klubbar.

 

Ola

15 april 2020 06:57

Löka lagen har tagit över som allt annat tyvärr

Magnus Månsson

15 april 2020 08:08

Förstår ej. Utveckla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...