”Våra mål är jättefina, deras skitmål, efter tabbar av oss”.

Så låter det oftast i supporterleden efter en fotbollsmatch. Och tyvärr också bland journalister.

Tanken dög osökt upp efter dagens läsning efter 1—1-mötet i kvalmatchen i Champions League mellan Malmö FF och Vidi. Visst kombinationsspelet fram till Anders Christiansen och dennes utsökta avslutning vid ledningsmålet var strålande.

Liksom Loic Negos soloprestation att på liten yta göra bort MFF-försvararna Lasse Nielsen och Berang Safari och distinkt sätta bollen i ena krysset. Det var högsta klass på hela Negos agerande. Jag är fullständigt övertygad om att om en hemmaspelare – för att inte tala om Zlatan – utfört ett lika svårt tekniskt nummer hade denne höjts till skyarna. Nu fick Nielsen och Safari bära hundhuvudet och belönades med ett underkänt betyg.

Märk också att situationen ägde rum inne i straffområdet med allt vad det innebär i risktagandet.

Besvikelsen över den uteblivna vinsten präglade tyvärr kommentarerna. Som så ofta.

Förutom nu de underkända betygen på de två MFF-försvararna reagerade jag på att Marcus Antonsson belönades med en trea. Inget mål på två utsökta lägen är inte värt överbetyg för en forward.

Och så det här med det eviga tjatet om domarinsatsen, från ledare, spelare och delar av journalistkåren.

Tröttsamt i all sin upprepning.