Det är halvtid, plus två matcher till, i herrarnas Fotbollsallsvenska.

Kanske dags att summera och titta framåt. Ur en helt personlig synvinkel.

Bakgrund: 69 matcher, de flesta på tv, TFF:s hemmamatcher mestadels på plats.

Förvisso är inte transferfönstren stängda med allt vad det kan innebära men här mina funderingar.

Trillar ut:

Dalkurd. Ett folk utan land och en klubb utan ett hem. En förening utan stabil förankring har det alltid svårt. Har dessutom tappat en av seriens främsta mittfältare, japanen Sugita.

Brommapojkarna. Platsen i näringskedjan gör det omöjligt att skapa ett hållbart allsvenskt lag. I VM-truppen fanns fyra BP-produkter, ytterligare BP:are gör utlandstjänst och i de allsvenska konkurrenterna finns det ett tiotal spelare med BP-anknytning. En plantskola, men otillräckligt för spel år efter år i Allsvenskan.

Kvalplatsen står mellan Sirius och Trelleborgs FF.

Sirius. Har vaknat något efter sin miserabla start och har mer rutin än TFF inte minst sedan Robert Åhman-Persson tillkommit.

Trelleborgs FF. Hade en bra våravslutning. Tränaren Patrik Winqvist gör ett bra jobb med ett begränsat material, men många spelare saknar kvalitet för allsvenskt spel i 90 minuter. Ett tufft program den närmaste tiden, i sex av de kommande sju matcherna är varje poäng en överraskning. Zoran Jovanovic måste efter sin skada återfå vårformen.  Såg lovande ut senast mot Hammarby för hans del. Salif Camara Jönsson?

Ingenmansland

IFK Göteborg. Har tappat kvalitet under sommaren och materialet räcker inte till för avancemang till övre halvan.

Örebro SK. Startelvan är bra och rutinerad. Ekonomin tillåter inte förstärkningar varken på toppen eller bredden. ÖSK kan överraska mot alla.

Kalmar FF. Skriker efter en frisk Rasmus Elm. De nya utländska spelarna har inte infriat förväntningarna. En del av talangerna har stagnerat. Dock har Isak Magnusson fått något av ett genombrott.

Årets överraskning

GIF Sundsvall. Tveklöst. Och då både spel- och poängmässigt. För bara något år sedan frågade Malmös meste sportkrönikör vilket värde Sundsvall (och Gefle) tillförde Allsvenskan. I VM-truppen fanns två spelare med GIF-bakgrund (Lustig och Forsberg) och Malmö FF har på senare år förstärkt med tre Sundsvallsspelare (Forsberg, Eric Larsson och Gall). Nog sagt om Sundsvalls betydelse för svensk fotboll. Det behövs elitfotboll i hela landet. Så heja Sundsvall!

Återkommer om de åtta främsta lagen i sluttabellen, där dock Sundsvall mycket väl kan hamna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...