En tuva lär kunna välta ett helt lass.

En liten sten kan förändra drygt 14 dagar ur ens liv.

Men nu är den, gallstenen, borta tillsammans med hela gallblåsan. Och nu är det värmen som plågar under konvalescensen.

Två veckors kontakt med den svenska sjukvården är omtumlande och intressant. Omvårdnaden är fantastisk. Personalen på alla nivåer och från hela världen visar kunnighet och empati. Man märker att de gillar sitt yrke. Det märks också att Malmö är en internationell stad, nationaliteterna är många. Här fanns afganska ynglingar som studerade till läkare och som under lovet jobbade som undersköterskor. Och underbara kolleger till dem från Somalia, Polen, Slovakien osv. Och naturligtvis en merpart av välutbildade svenskor och svenskar.

Sjuksköterskor är en yrkeskategori jag har all respekt för och väl värda både uppskattning och den löneökning de fordrar.

Jag är imponerad,

Och vad är en futtig gallblåseoperation mot det lidande som många multisjuka patienter tålmodigt genomlider år efter år?

En vecka på en sal ger gemenskap. Kanske ses man aldrig mer men minnena lär finnas kvar länge.

Typografyrket är på utdöende. En tidigare kollega från Sydsvenskan hade tvingats byta yrke. Han ingick nu i den stora stab av servicepersonal som såg till att vi patienter hade det bra på UMAS.

En av Malmöfotbollens främsta småklubbsspelare under 1990-talet har varit undersköterska sedan ett 30-tal år. Han tillhörde inte de mest välkammade spelarna på den tiden. Men människan har många sidor. Nu visade han helt andra sidor än de jag upptäckte under hans aktiva fotbollskarriär. Respekt.

Men naturligtvis finns det negativa intryck.

Tre besök på Akuten på två dagar utmynnade i en remiss till vårdcentralen på sjukhusets Kvälls- och Helgmottagning som i sin tur resulterade i en remiss till – Akuten.

Jag förstår inte att Akuten kunde missa orsaken till det bukonda. Symptomen för gulsot/gallsten var de klassiska. Om inte annat lärde jag mig det.

Sen skall man inte bli sjuk under semestertider. De interna väntetiderna på magnetröntgen och operation var långa, totalt fick jag fasta tre dagar innan det fanns tid för mig.

Och platsbristen är stor. På salarna blandas patienter i väntan på utskrivning med svårt lidande personer som behöver behandling nästan jämnt. Det blev lite si och så med nattsömnen.

Men varför klaga.

Sjukhuspersonalen gjorde det inte. De är de verkliga hjältarna.