En intressant vår ligger framför den handbollsintresserade Malmöbon.

HK Malmös herrar är i SM-slutspel med garanterat två matcher i Baltiska hallen. Men varför inte sex ur PR- och spänningsynpunkt? Så kan det bli om både kvarts- och semifinalerna går till ett femte och av avgörande möte. Tänk sex matcher med (minst) 2 000 åskådare. Det vore något. Inte minst för kassören.

***

I april, den 20—22 april, kommer en ny handbollsbegivenhet. Slutspelet i

J- och USM skall åter avgöras i Malmö, på sex planer på Stadionområdet, alla inom några hundra meter. De två tidigare upplagorna har blivit succéer med näst intill fullsatta, entusiastiska arenor. Det unga Handbollssverige samlas för säsongsavslutning.

***

I helgen avgörs steg 4 i turneringen. Sen återstår åtta lag i vardera av de sex klasserna.

Malmö då? Ungdomsframgångar är stans klubbar inte bortskämda med. Generellt sett är det Dalhem som lyckats bäst med sina flicklag. Nu finns inte Söderkullaföreningen längre, ingår i HK Malmöorganisationen. HK Malmö/Dalhem har sitt damjuniorlag kvar som ett av 20. Även HK:s herrjuniorer är kvar. Liksom IFK Malmös 14—15-årspojkar.

Visst hade det gett lite extra glans åt finalspelet med något Malmölag bland de 48.

***

Skånskt lär det i alla fall bli. 16 klubbar – det är en imponerande bredd – har tillsammans 45 lag kvar. I P14/15 är 14 av 32 skånska.

Det är elitklubbarna – och H 43 Lund– som dominerar. Lugi har nio lag kvar (tre i P 14/15), Ystads IF och IFK Kristianstad fem vardera. Och så då nivå 4-klubben på seniorsidan för såväl damer som herrar, H 43, med sju lag. H 43 och Lugi har lag kvar i samtliga sex klasser. Det tyder på en gedigen verksamhet i Lund.

Minst lika strålande min värld är att Bjärreds idrottsstolthet Ankaret och Åhus är representerad med tre lag var i steg 4. Löddes två lag är också värt några berömmande ord.

Och när jag ändå är på gång: Här är de övriga Skåneklubbar som hoppas komma med lag till Malmö i april: H 65, Höör, Staffanstorp, HK Kristianstad, Kävlinge, Lågan Hörby och Eslövs HF med ett lag och OV Helsingborg med två.

***

Några andra siffror av intresse. Spelåret 2016/17 deltog 526 lag i J-USM. 289 var flicklag, 237 pojklag.

2017/18 startade 606, 328 var flicklag, 278 pojklag.

Ungdomshandbollen expanderar. Och på den här nivån det fler flickor än pojkar som spelar.

Hockeyallsvenskan är avslutad.

Efter 52 omgångar.

Sluttabellen är märklig.

Av de fjorton lagen är det endast tätduon Timrå och Leksand, som tagit full pott, tre poäng, i minst hälften i matcherna. Till yttermeravisso har de båda lagen vunnit ”bara” precis hälften av sina matcher, 26. Det innebär i sin tur att de förlorat poäng vid lika många tillfällen.

Jag har naturligtvis ingen aning om något sådan inträffat på så pass hög nivå i någon idrott tidigare. För det här innebär samtidigt att alla de andra tolv lagen tappat poäng i mer än hälften av sina matcher.

I gengäld har de två kvallagen på de sista platserna, Västervik och Troja-Ljungby, spelat till sig poäng vid fler än hälften av tillfällena.

En slutsats är given: De flesta av matcherna har varit dramatiska och spännande med många avgöranden på övertid eller på straffar. Det är bara Malmöpubliken som inte attraherats av denna ovisshet. Panterns publiksnitt är smått genant.

En fråga man kan ställa är förstås också: Denna extrema jämnhet, beror den på att svensk ishockey har en imponerande bredd?

Eller är det tvärtom? Det rör sig trots allt om nivå 2.

Jag har inget svar. Ställer bara frågan.

Jag har via tv sett såväl MFF:s som TFF:s samtliga tre matcher ingående i gruppspelet i Svenska cupen.

Det är naturligtvis svårt att så här tidigt på säsongen få någon klarhet i var lagen står. TFF mötte tidigt ett Östersund, förberett för spel i Europa League mot Arsenal. 0—3 såg väl efter omständigheterna okej ut. Snöovädersmatchen på en plan i en motorvägsrondell i Kalmar, TFF-förlust 2—1, gav inga besked om lagets kapacitet. 3—0 hemma mot Åtvidaberg var stabilt men inte mer.

Det var nog bra att TFF fram till den allsvenska premiären mot IFK Göteborg slipper matcher av tävlingsmatcher och får tre träningsmatcher att hitta de rätta formationerna i den nya truppen. Viktiga spelare har av olika orsaker saknats i cupmötena. Intressantast att få se är den isländske forwarden Ottar Magnus Karlsson. Det är oerhört viktigt att han lyckas.

TFF-matcherna hittills har visat att de är många spelare som har svårt med tekniken, när tempot trissas upp till allsvenska höjder.

Däri ligger TFF:s stora utmaning.

***

Att Malmö FF skulle vinna sina tre matcher var tippsenligt. Utfallet var också odiskutabelt. MFF var bäst alla tre matcherna.

Samtidigt blottades en del svagheter.

Dalkurd hade två, tre snabba kontringar som med bättre skärpa kunde resulterat i baklängesmål för MFF.

Gefle, av alla lag och i fjor ett bottenlag i Superettan, satte under några perioder faktiskt MFF under rejäl press. Bland annat före MFF:s 3—0-kontring.

Brommapojkarna skapade också förvånansvärt många chanser i förhållande till MFF:s spelövertag.

Målvakten Johan Dahlin har genomgående varit en av MFF:s främsta i två hemmamatcher mot två allsvenska nykomlingar och ett lag från Superettan.

Detta har inte kommit fram hos alla kommentatorerna i Malmömedia. Där man fortfarande alltför ofta ser det ur ett positivt, ljusblått perspektiv.

***

I min enkla fotbollsvärld har cupmatcherna visat att det – fullt naturligt med tanke på årstiden – återstår mycket att förbättra. Både för Trelleborgs FF och Malmö FF.

För en tid sedan meddelade Malbas att klubben till kommande säsong kommer att dra bort både sitt dam- och herrlag från näst högsta serierna i basket.

I samma veva kom beskedet att Limhamn Griffins inte kommer att deltaga i 2018 ås Superserie i amerikansk fotboll.

Vad är det som händer i Malmös elitidrottsvärld?

För det är här är inte två enstaka händelser de senaste åren från Malmös idrottshorisont.

För några år sedan drog sig två av landets historiskt sett främsta badmintonklubbar, Aura och Malmö Badmintonklubb (i olika skepnader), sig ur högsta serien.

I rugby har Malmö RC försvunnit från elitkartan. SK Ran har lagt ner sin vattenpoloverksamhet.

I fredags lämnade IK Sparta walk over i sin elitseriematch i brottning mot Marsvinsholm och ligger sist i serien, som bara består av fyra lag, lika många som i serien under. Ingen annan klubb i Malmö än Sparta har serielag. Detta i den forna svenska brottarhuvudstaden Malmö. Totalsumman åtta serielag i Skåne är förstås än mer alarmerande.

I helgen pågår SM i bordtennis för seniorer och juniorer i närliggande Helsingborg. Totalt deltar två spelare från Malmö, från Kvarnby AK. Båda försvann efter en match.

I Växjö avgörs SM i friidrott för 15—16-åringar. Antalet deltagande Malmöungdomar är få. MAI har blivit ett Team Skåne. IK Pallas har helt försvunnit som en förening med aktiva ungdomar. Heleneholms IF har ett fåtal seniorer i svensk toppklass och en tunn ungdomsavdelning, förvisso under tillväxt.

I simning har utvecklingen gått åt samma håll, mot en dominerande storklubb. I skuggan av Malmö KK har Ran nästan blivit utraderad som tävlingsklubb i de större sammanhangen.

I handboll är det endast HK Malmö och dess samarbetspartners som har verksamhet på herrsidan. Stans damlag håller till på en låg nivå.

Liksom de i volleyboll.

I squash var Malmö SRC under decennier Sveriges helt dominerande ungdomsklubb. Det är man inte längre. Det är också många år sedan man hade något damlag.

Och hur ser det ut i bowling, en tidigare paradgren i Malmö? Inget elitlag på herrsidan längre och ett sladdande lag i damelitserien.

I herrfotboll är det förbluffande tom bakom Malmö FF, liksom bakom FC Rosengård och LB 07 på damsidan.

***

Okej, detta är en negativ betraktelse. Men inte desto mindre sann. MFF, FC Rosengård, LB 07, Malmö Redhawks, Pantern, Fair Play, herrarna i Malmö SRC, Malmö FBC:s båda lag, short track-åkarna i Skinnaren, de duktiga kampsporsutövarna i många klubbar, boulespelarna, undervattensrugbyspelarna och några till, kan inte hjälpa upp det faktum att Malmö faktiskt är en ganska så dålig idrottsstad.

Med tanke på storleken.

Politiker och tjänstemän framhåller ofta hur fantastiskt föreningslivet är i Malmö och hur bra förutsättningarna är.

Så är kanske inte fallet.

Alla inblandade borde kanske ta sig en funderade.