I slutet av veckan börjar handbollens EM för herrar, en av idrottsvärldens konkurrensmässigt tuffaste mästerskap.

16 lag, där inget kan går säkert i något möte, och ett tufft spelschema som kräver bra bredd och fingertoppkänsla av coacherna att hitta rätt i de många matcherna. Speciellt på målvaktsposten, den alltid extremt viktiga i just handboll.

Sveriges två träningsmatcher inför Kroatienresan mot Ungern, 29—29 och 31—29, visade hur jämnt och svårt det blir. Av de 16 slutspelslagen rankas Ungern som ett av de sämre. Inte sedan EM-guldet 2002 på hemmaplan har Sverige tagit någon medalj. Bästa placering sedan dess är en femte 2008. Senast 2016 kom Sverige åtta.

Det är så de ser ut i det europeiska perspektivet. Hanbollsvärden ser inte ut som under Bengt Johanssons tid under åren från 1900, exemplifierat av det forna Jugoslavien. Från Balkan har nämligen fem nationer kvalificerat sig till slutspelet, Kroatien (guldfavoriten med hemmastöd), Serbien, Slovenien, Makedonien och Montenegro. Alla lag som inger respekt.

Den nordiska representation är också imponerande, det fantastiska Island, alltid topptippade Danmark, ett Norge som är på stark frammarsch, inspirerat av de duktiga damerna, och så Sverige.

Vad sa då Ungernmatcherna, där det gavs tillfälle att åter stifta bekantskap med Ljubo Vranjes, numera förbundskapten i Ungern? Parentetiskt en av de mest sympatiska spelare jag mötte under de år jag följde det svenska landslaget.

På den viktigaste positionen, målvaktens, är vi bra. Spelar man i ett topplag i Bundesligan, Rhein-Neckar Löwen, som Mikael Appelgren och Andres Palicka, ja, då håller man världsklass.

I VM för ett år sedan fick Albin Lagergren ett internationellt genombrott. Nu står Simon Jeppsson på tur för något likande. Kapacitet finns, det visade han mot Ungern. Men det är skillnad på en träningsmatch och skarpt läge i ett mästerskap.

I EM 2016 kom Jakob Johansson med i All star-team. Skador har gjort att hans status på den här nivån osäker.

Jim Gottfridsson är den offensiva nyckeln, en etablerad världsspelare. Men orkar han det täta programmet efter sin långa skadebortavaro?

Jims Ystadkompis Lukas Nilsson har också det som behövs för att lyckas på denna nivå.

Så här långt ser det helt okey ut på niometer, med osäkerhetsfaktorn på Gottfridsson och Johansson. Linus Arnesson och Philip Henningsson, debutanterna, lär få begränsad speltid men det betyder mycket att de förvaltar den rätt.

Kantspelarna Jerry Tollbring, Mattias Zackrisson och Niclas Ekberg håller självfallet. Hampus Wanne verkade nervös mot Ungern men hans spel i Bundesliga har visat varför han är uttagen.

Det som verkar osäkert – och oroligt – är den offensiva mittsexpositionen. Darj, Nielsen och Pettersson håller defensivt, nog så viktig. Men målen från dessa herrar var för få mot Ungern. Andreas Nilsson kommer att saknas.

Är en placering på övre halvan ett realistiskt tips? Jag tycker det. Men det finns kapacitet för något bättre.

Ni vet det där om marginaler som alltid, alltid finns i jämna handbollsmatcher. Och sådana blir det många i EM.