Efter att ha sett Norges handbollsdamer under den pågående VM-turneringen, och givetvis även under de senaste mästerskapen, så kunde jag inte i mina mest optimistiska ögonblick aldrig tro att Sverige skulle kunna vinna över norskorna.

31—28-vinsten var verkligen imponerande.

En Malmökrönikör rekommenderade efter OS-förlusten 2016 (20—33) att Sverige då borde störa Norge med ”en solid defensiv och en långsam offensiv”.

Hur man kan tro att ett långsamt anfallsspel i modern handboll kan luckra upp ett bra försvar, det är både obegripligt och okunnigt. Dessutom hade laget ideligen blivit avblåst för passivt spel.

I går blev segerreceptet precis tvärtom. Sverige gjorde som Norge, snabba kontringar, rejält tryck i ”andra fasen” och snabbhet i både fötter och passningar i det uppställda spelet.

Det är så här man måste agera – och våga – om man skall hävda sig i världstoppen. Gnetspel gäller inte i handboll.

***

Nu väntar ett ovisst slutspel. Med 16 kompetenta lag. Slovenien är ingen lätt motståndare, absolut inte. Sen väntar vid ett eventuellt avancemang antingen  Danmark eller Tyskland (med en Månsson i laget, före detta H 43-spelaren Anton Månssons fru Irina). Och tänker vi ytterligare ett steg framåt lär det bli Frankrike.

Men i och med gruppvinsten hamnade Sverige på den ”lätta” halvan. På den andra finns nu nämligen tre av förhandsfavoriterna, Norge, Ryssland och Nederländerna.

Visst är det tufft på handbollstoppen.

***

Det finns många att berömma i den svenska truppen, inte minst den av många ifrågasatte förbundskapten Henrik Signell.

Personligen är jag av spelarna mest imponerad av förra Lugispelaren Hanna Blomstrands internationella genombrott.

***

I morgon vill jag ha en extra handbollspresent, svensk vinst över Slovenien.

Såg i går Norge i damernas VM-handboll.
35—20 mot Polen.

Och likväl var Polen hyfsat bra, spelade sig till många utmärkta lägen men i det norska målet fanns två rutinerade damer, Katrine Lunde och Kari Grimsbö. En räddning innebar en virvlande målgivande kontring. Även i det uppställda spelet hade norskorna ett tempo i fötter och passningar som inget lag är i närheten av.

Förvisso har jag inte sett alla VM-lagen men det vore en monumental överraskning om Norge inte försvarar sitt VM-guld.

Bättre propaganda för sin sport än vad det norska laget gör, ja, det finns inte.

Det är en fröjd för en idrottsvän att se Norge spela, inte bara för dem som gillar handboll. Det är idrott på en hög nivå.

***

Sverige har kvar att möta Norge. Ser inga som helst möjligheter till en svensk överraskning. Men dessförinnan gäller det Argentina, en förväntad vinst där och gruppspelet har utfallit tippsenligt. Segrar i två av de tre nyckelmötena mot på pappret jämbördigt motstånd är i min bok godkänt.

De 16 lag som kvalificerar sig till slutspelet har alla hög kapacitet. Känns positivt att ha spelat i samma pool som Norge. Sverige riskerar då inte att få möta norskorna i de första omgångarna.

****

Den svenske förbundskaptenen Henrik Signell fick mycket kritik för sin coachning i förlustmatchen mot Polen. (Som jag inte såg.) Hans trupputtagning har också ifrågasatts.

I går vid segern över Tjeckien visade han att han är en skicklig matchcoach och har en nödvändig kännedom om sina spelares kvalitet.

Men jag har sett och hört få berömmande ord.

Det är inte alltid så lätt att erkänna sina misstag.

Av privata skäl – positiva sådana – har tiden inte räckt till något bloggskrivande den senaste tiden.

Jag kunde inte ens se Sveriges premiärmatch i VM-handbollen mot Polen. Tydligen gick jag inte miste om något. Kritiken i alla möjliga och omöjliga medier var inte nådig. Varken insatsen på plan eller bredvid, läs coachningen.

Polskorna kan inte heller varit speciellt bra. Vinstmarginalen blev ju till slut knappa tre bollar. Låt var att siffrorna hyfsades till på slutet.

Nu vet jag alltså inte hur det såg ut men en förlust mot Polen är i sig ingen överraskning. Vid de två senaste VM-slutspelen har Polen varit i semifinal och är en het medaljkandidat även i år.

***

Det blåser hårt på damhandbollens Europatopp. Tretton lag från vår kontinent är med i Tyskland. Sverige rankas på just trettonde plats. Så ser man på det svenska laget i ett internationellt perspektiv.

Vinsten senast mot Ungern visar att Sverige har kapacitet att oroa även nationer med högre anseende. Och att Tjeckien i sin tur besegrar Polen understryker ytterligare den hårda konkurrensen i detta VM.

Två poäng senare i dag mot Tjeckien för svensk del och det kan bli den intressanta och lyckade turnering jag såg fram mot i mitt förra inlägg.

***

Man skall ju alltid hitta syndabockar. Efter premiärförlusten mot Polen hamnade förbundskapten Henrik Signell i stormen. Några menade att han gynnade spelare med förflutet, eller de som fortfarande fanns kvar, i hans klubb Sävehof. Något ljushuvud, jag minns inte vem, påminde om att H 65 i våras blev svenska mästare och att Höörlaget är obesegrat och leder årets serie.

Men snälla, jämför inte dagens Sävehof med det som under cirka tio år tokdominerade svensk damhandboll.  Sju av de nio från VM-truppen tillhör den framgångsrika generationen och de spelar nu alla framträdande roller i lag från ligor som rankas högre än den svenska.

Ingen kan väl heller inte ifrågasätta att de två hemmasävehofarna Olivia Mellegårds och Emma Fernis platser.

Kritik för kritikens egen skull är opportunistiskt.

***

Snart är det dags att bänka sig framför tv:n och heja på Sverige.

Och Henrik Signell.