Alla inlägg under september 2017

Av Magnus Månsson - 8 september 2017 18:02

Här har du mitt tips för placeringarna 8 till och med 14 i säsongens Handbollsliga.

 

8) Redbergslids IK. Förlusten av Linus Arnesson, förra årets kanske bäste i ligan, kommer givetvis att märkas. Några unga spelare tog ett rejält steg i sina utvecklingar, fortsätter dessa kan RIK mycket väl komma ett par snäpp högre. Förstauppställningen är vass.

 

9) IFK Skövde. Det finns handbollskultur på Västgötaslätten. Det produceras talanger i massor. I våras trädde Jack Thurin fram, han kan bli säsongens verklige komet. Värvningen av Endis Abdullahi, som spelade för Rimbo i högsta serien, höjer klassen avsevärt.

 

10) Lugi. Var står laget utan Simon Jeppsson? Och håller målvaktsparet för toppstrid? Unge Alfred Jönsson och rutinerade Anders Hallberg får ett stort offensivt ansvar. En stark defensiv kan bli räddningen. Hur många av de unga tar ytterligare steg i karriären? Det finns många frågetecken kring Lugi.

 

11) Richo. Seriens mest anonyma lag med en tunn trupp. På ledarbänken två kunniga herrar med erfarenhet som förbundskaptener, Martin Boquist och Ingemar Linell. Martin Olsson, Staffans påg, sevärd nyckelspelare.

 

12) Karlskrona. Hade förra spelåret ligans sämsta målvaktspar. En förutsättning för att laget skall bli bättre är att de nya håller högre klass. Skyttekraft finns onekligen. Skadorna var många och långvariga 2016/17.

 

13) OV, Helsingborg. Av hävd har nykomlingar det svårt. OV har dock en hygglig trupp men man har känslan av att många kommer från de mera etablerad klubbarnas överskottslager. Detta kan också ge extra energi i mötena mot sina förra klubbar. Erfarne tränaren Ulf Sivertssons taktiska förmåga ett plus.

 

14) Aranäs. Nu kan det väl inte gå längre för en av svensk handbolls främsta ungdomsklubbar, som ideligen tappar spelare till konkurrenterna?  Men visst, osvuret är bäst. Det kan inte hjälpas, det finns en varm känsla för klubbar med Aranäs ideologi.

Av Magnus Månsson - 7 september 2017 19:53

Så här dags brukar jag blotta min oförmåga att tippa Handbollsligan.

Förra säsongen var inte direkt lysande, placerade bara två lag rätt, HK Malmö (4) och Sävehof (6), några var nära, men många alldeles åt skogen.

Men så här slutar det 2017/18.

1)    IFK Kristianstad. Har inte så många nya som de senaste åren, är därför mer samspelt från början. Ett tufft program med spel i Europa kan ge några oväntade förluster i ligan. Vad betyder det i tuffa matcher att målvakten Nebosja Simic nu spelar i Tyskland?

2)    Ystads IF. Ny tränare, Jerry Hallbäck, många unga spelare, som mycket väl kan få ett riktigt rejält nationellt genombrott. Rutin och ännu hög klass på Kim Andersson och Anders Persson. Visade i slutspelet, när laget var nästan skadefritt, sin verkliga kapacitet.

3)    Sävehof. Nytillskottet Johan Jakobsson, bara han, gör ett redan bra lag ännu bättre. Unge talangen William Bogojevic utvecklas. Rutinerad trupp med talanger som ger konkurrens.

4)    Alingsås. Har visserligen tappat tre landslagsspelare, men som ersatts med kvalitet, Andreas Berg och Niclas Barud. Bredden har i många år varit lagets styrka, så även nu. Många unga under utveckling.

5)    HK Malmö. Nye Binai Aziz, minns honom från de imponerande åren i Lindesberg, får en verklig nyckelroll som dirigent med skyttar och kantspelare av hög klass runt sig. Starkt målvaktspar. Mittsexan Mattias Kvick var bra i IFK Ystad. HK är en outsider.

6)    Hammarby. Lyckades förra säsongen inte ersätta Josef Pujol. Nu finns Patrik Fahlgren i laget liksom skytten Andreas Berg. ”Komplementspelarna” är underskattade. I Adam Norman har man en av svensk handbolls främsta talanger.

7)    Guif. Den nya hallen och stort publikstöd gav inspiration under våravslutningen. Skador spökade i fjor. Den alltid gedigna ungdomsverksamheten får alltid fram bra elitseriespelare.

 

Återkommer i morgon med tips om placeringarna 8—14.

Av Magnus Månsson - 5 september 2017 18:12

Friidrottens Finnkamp nådde inte de stora höjderna.

Visst fascinerade många dueller, men när samtidigt en placering hit eller dit inte har någon betydelse för totalresultaten, uteblir den där extra, kittlande känslan, Finnkampskänslan.

Finlands friidrott måste bli bättre. Remarkabelt är dock att så sent som 2015 vann Finlands damer, i år blev de utklassade. Senaste svenska herrförlusten kom 2011. Sen dess har Sverige inte varit riktigt hotat, dock bara tio poäng plus 2016.

Både svensk och finsk friidrott behöver den här landskampen. Men i en krass resultatinriktad idrottsvärld måste matcherna vara jämna eftersom de enskilda resultaten ibland är genant dåliga. Publiken är kräsen, den vill ha både ock. Får man ingetdera uteblir den.

Friidrottsverige är enigt. Finnkampen behövs. Visserligen har de internationella seniormästerskapen blivit fler – före det första VM:et 1983 var det OS vart fjärde år och däremellan ett EM – men ett deltagande i OS, VM och EM är bara ett realistiskt mål för ett fåtal trots förbundets generositet vid VM och EM. Bakom dessa mästerskapsaspiranter finns en massa hårt tränande målinriktade aktiva, vars förhoppningar är att åtminstone en gång under sin karriär få representera Sverige mot Finland.

Glöm inte heller den PR som de långa tv-sändningarna ger. Enligt uppgift var tittarsiffrorna höga. Och även om tidningsbevakningen reducerats avsevärt, så skrivs det om landskamperna.

Med tanke på alla dessa positiva effekter hajade jag till, när jag på nätet såg rubriken: Finnkampen skadar svensk friidrott.

Skribenten menade bland annat, att mediokra insatser förstorades upp och den aktive fick uppmärksamhet hen inte var värd.

Den som har denna uppfattning är Aftonbladets Mats Wennerholm, som före VM påstod att Sverige kunde göra sin främsta VM-insats någonsin. Tala om att ge uppmärksamhet till aktiva som inte värda den!

Och varför missunna en duktig idrottsman/kvinna en dag i rampljuset? Åratal av slit, i bästa fall uppmärksammad av lokalpressen, belönades med ärevarv, stående ovationer, intervjuer i alla massmedias former. Friidrottsvardagen är tuff, de inhemska tävlingarna följs oftast bara av de närmaste sörjande. Förstå att de aktiva älskar Finnkampen och stämningen!

Finnkampen ger svensk friidrott mycket positiv energi.

 

Av Magnus Månsson - 3 september 2017 12:12

Det blev en del timmar i går framför tv-rutan.

Och i dag lär det bli fler. Friidrottens Finnkamp kan man ju inte missa.

Men tyvärr är det fler och fler som gör det. I alla fall på plats. Det var deprimerande att se alla de tomma läktarplatserna på vackra Stockholms stadion. Tv-kamerornas svep över åskådarna visade också att de flesta av besökarna var av en äldre generation. Så har det alltid varit. De äkta friidrottsentusiasterna från hela landet har troget åkt till Stockholm – eller Helsingfors – för att uppleva den speciella atmosfär som alltid är förknippad med denna unika landskamp. Denna generation är på väg att dö ut. Och med det allmänt minskade intresset för friidrott lär det inte bli någon påfyllning.

Svensk och finsk friidrott behöver verkligen den här kampen ur ekonomisk synpunkt. Därför är de glest besökta läktarna oroande.

 

Såg i fredags avslutningen av säsongens Diamond League från Bryssel. Kommentatorerna påpekade gång på gång hur slitna de aktiva var efter en lång säsong. Detta resonemang köper jag. DL-säsongen börjar i maj och slutar i månadsskiftet augusti/september och under denna period finns också ett internationellt mästerskap.

Men när samma ”långsäsongsresonemang” dyker upp i samband med Finnkampen är jag inte med. För låt oss säga att för 75 procent av landslagsmännen/kvinnorna är SM och landskampen säsongens höjdpunkter. De går med en veckas mellanrum. Det är då man skall vara i form. Är man sliten då, är det fel på tränings- och tävlingsplaneringen.

***

Under lördagen var det många svenska juniorer som utmärkte sig positivt. Glädjande givetvis. På sitt sätt. Jag har dock en känsla av att det är så landskamp efter landskamp. De är få som fortsätter att utvecklas och blir stabila på seniornivå. Det öppnar då årligen vägen in i landslaget för nya juniorer. Tröskeln från junior- till seniorlandslag borde i många fall varit högre.

***

Dags att förbereda sig för några timmars friidrottsunderhållning. Med förhoppningsvis jämn poängställning fram till slutgrenarna. Finland får gärna hota. Finsk friidrott behöver nog en segerinjektion bättre än Sverige,

Av Magnus Månsson - 1 september 2017 19:42

Bulgariens 3—2-vinst mot Sverige i fotbollens VM-kval chockade tydligen den svenska sportjournalistkåren, i alla fall den med fotboll som specialitet.

Man kan förledas att tro att den svenska insatsen var en av de sämsta i den långa landslagshistorian. Se bara på genomsnittsbetygen för Sveriges startelva på en femgradig skala:

Aftonbladet: 1,45

Sydsvenskan: 1,63

Expressen: 1,81

(Parentetiskt kan man givetvis fundera över tillförlitligheten i Sydsvenskans bedömning, gjord från en tv-soffa. Tv-bilderna ger aldrig en helhetsbild av en fotbollsmatch.)

Men från min bekväma fåtölj vågar jag förstås konstatera att Sverige inte gjorde en speciellt bra insats, men dock inte så usel som kommentatorerna menade. Bulgarien tillhör inte Europas ”slagpåsar”. På hemmaplan är laget svårslaget, vann exempelvis med 2—0 över Holland i VM-kvalet. I går visade bulgarerna också att man har många alldeles utmärkta spelare. 1—0 kom efter ett par tre strålande individuella prestationer och kan Sverige få plus för sitt hörnmål finns det väl ingen anledning att sätta Bulgariens nickmål efter frispark på det svenska misstagskontot.

Självfallet kan man sätta ett stort minus efter Jakob Johanssons bolltapp på mittplan vid det avgörande målet. Samtidigt är jag övertygad om att om en svensk spelare gjort en lika perfekt bollerövring hade han höjts till skyarna.

Lika inför lagen gäller liksom inte.

Idrott är mycket marginaler och många ”om”. Jag är fullkomligt övertygad om att om Emil Forsberg slagit in straffen och om hemmamålvakten Plamen Iljev dessutom inte varit Matchens lirare och det blivit ett kryss eller till och med svensk seger, så hade snittbetygen höjts med en hel grad. Trots att prestationen i sig inte varit högre.

Betygen är satta efter besvikelse och en underskattning av motståndet.

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards