Tradition viktigare än kvalitet.

Så är det ofta i idrottens krassa värld.

Exemplifierat i går i Göteborg i den allsvenska fotbollen.

Klockan 14 IFK Göteborg—Jönköpings Södra 1—1 inför 9 142 åskådare.

Klockan 16 BK Häcken—IF Elfsborg 3—0 inför 1 893 åskådare.

Den första matchen mellan två lag från den undre halvan av Allsvenskan. Det var kvalitet därefter.

Den andra mellan två lag den övre halvan och med ett formstarkt hemmalag på jakt mot medalj av hög klass. Och hög klass med otaliga delikatesser var det verkligen på Häckens spel under den första halvleken (efter paus spelade Hisingelaget bara av matchen).

I sina bästa stunder – och de är många för närvarande – är Häcken ett av seriens mest sevärda lag. Detta utan att det uppskattas av Göteborgsregionens fotbollsintresserade. Klubben står intressemässigt helt i skuggan av IFK Göteborg och även av de två för närvarande mediokra Superettanlagen, med ärofulla historier, Örgryte och Gais.

Göteborgspubliken uppskattar tydligen traditionen högre än kvaliteten. Trots att BK Häcken står för så mycket annat positivt än sevärd, effektiv fotboll i det svenska idrottssamhället.

***

BK Häcken är inte ensamt om att inte få ett erkännande i storstadsregionerna. När Västra Frölunda spelade i Allsvenskan, inte utan framgång, hade man till och med sämre publiksnitt än Häcken.

Och se bara på hur få åskådare Brommapojkarna lockar vid sina sejourer i högsta serien, Konkurrensen är förödande från de traditionstyngda föreningarna AIK, Djurgården och Hammarby.