När håller en fotbollsmatch högsta kvalitet?

Det måste ju vara de matcher som bli mållösa. Då har ju inga misstag begåtts. Jag raljerar förstås, men alla mål föregås faktiskt av mer eller mindre bra ingripande av någon spelare någonstans på plan.

Jag såg 3—3-mötet mellan Malmö FF och Sirius på tv. I mångt och mycket handlade kommentarerna från Malmöhåll om slarv av hemmaspelarna, när överraskningslaget från Uppsala gick från 1—3 till 3—3.

För mig är slarv i stort det samma som bristande skicklighet, tekniken räcker inte till för att utföra det spelaren tänkt göra.

MFF vann avslutningsstatistiken med 21—8. Det är givetvis ett bevis på bristande skicklighet från MFF-spelarnas sida. Framåt och bakåt. Att inte omsätta övertaget med fler mål och samtidig släppa till lika många är inte slarv utan oskickligt. Framåt och bakåt.

Dessutom minns jag inte någon extraordinär räddning från Siriusmålvakten Joshua Wicks. Kollegan i MFF Johan Wiland däremot svarade med en reflexparad för matchens särklassigt bästa individuella prestation.

Det jag vill ha sagt är att förlusten av de två poängen för MFF inte berodde på slarv utan på bristande förmåga.