Har i veckan läst Alex Fergusons memoarer, som han själv kallar ”Min självbiografi”.

(Alex Ferguson är den framgångsrikaste fotbollsmanagern på brittiska öarna som efter 27 säsonger lämnade Manchester United.)

Boken är inte välskriven i alla fall inte i den svenska översättningen. Den är också skriven för brittiska läsare med bra kunskap om händelser inom den inhemska fotbollen. Jag erkänner villigt att många personer är helt okända för mig liksom hänvisningarna till mer eller mindre omdiskuterade händelser inom Storbritanniens fotbollsvärld.

Författaren och översättaren ger tyvärr ingen hjälp.

Trots detta är boken intressant och lärorik.

Man får verkligen inblick i en fotbollsvärld, som på många sätt verkar overklig för den som bara känner till – i alla fall någorlunda – den svenska verkligheten.

Vilka resurser de stora klubbarna har tillgång till!

Pengar verkar inte vara något problem. Man köper de spelare man vill, ofta dock i konkurrens med, mestadels, en annan av Europas storklubbar. United har en scoutverksamhet över hela världen för att hitta talanger för att i unga år placeras i klubbens egen Akademi, som har personella resurser, som en allsvensk förening bara kan drömma om – för sin A-trupp.

Det finns mycket annat att notera, dra fram.

Det verkar osannolikt att någon klubb utanför de stora, främst Spanien och England med den starkaste toppbredden, Tyskland och Italien skall vinna Champions League. I Europa League kan en annan nation någon gång hota någon av de stora.

De enorma pengarna, som långa avancemang i de europeiska turneringarna ger, kommer att öka skillnaderna till de storas fördel. Tv-pengarna i England ge lagen i Premier League dessutom extra ekonomiska muskler.

Lönemässigt kan ”smålagen” inte konkurrera. Transfersummor på någon miljon – i pund, alltså – mer eller mindre verkar inte spela någon roll. De stora har råd med misslyckade köp.

I min värld är det ingen sympatisk fotbollsvärld Ferguson beskriver.

Men det går att överraska. Se bara på Leicesters seger i PL!

Och varför inte på Islands EM-vinst över England. Med de resurser, på alla plan, de engelska klubbarna besitter skall det vara ”omöjigt” för Island att vinna. Trots att utländska stjärnor har dominerande roller i de engelska klubblagen finns det givetvis tillräcklig kompetens för att få lag att vinna över Island.

Tack och lov är det också andra ingredienser än pengar som ger resultat i idrott.

Leicester och Island ger hopp.

***

Man kan också fråga sig hur skickliga tränarna för elitlagen är. Det är generellt sett samma tränare/manager – med Alex Ferguson som det stora undantaget – som cirkulerar runt topplagen i Europa. Klubbarna ger dem möjlighet att skaffa det bästa som finns på marknaden.

Jag fick samma intryck vid läsandet av Svennis (Erikssons) deprimerande memoarer.

Fotbollskunskap finns givetvis men det viktigaste är att vara en psykolog som äger omklädningsrummet och kan förena stjärnornas egon till ett fungerande kollektiv.

Däri låg Alex Fergusons storhet.