Vi tar en ny sväng om mina funderingar till sport i massmedia.

Det var inte så många dagar sedan, men på så kort tid har jag saknat resultat och nyheter, som jag anser mig kunna kräva som betalande prenumerant på Malmös två morgontidningar,

Under mina 20 år på Sydsvenskan fanns ett begrepp ”redovisningskrav”. Det var resultat och notiser/nyheter som man bara inte fick missa.

Jag har ingen aning om det längre diskuteras i dess termer men färre journalister och därmed större stress har givetvis bidragit till gränserna har höjts.  Men till vilken nivå?

På ”den gamla goda tiden” gavs det plats för exempelvis SM i de flesta grenar, till och med för juniorer, och de olika seniordistriktsmästerskapen hade också sitt  givna utrymme. Jag är fullt medveten om att denna tid är förbi men anser att man gått för långt. Som jag påpekade i förra inlägget: SM-medaljörer för seniorer med lokal anknytning skall i min värld uppmärksammas i alla fall på något sätt.

Det går snabbt i den massmediala världen. Under en 15-årsperiod från slutet av 1980-talet var jag ansvarig för Malmösport i Sydsvenskan, två sidor i nuvarande format. Cirka 45 nummer/år.

Kollega Stefan Eckerström producerade samtidig en sida Omkretsensport och en om idrotten i Lund.

Tidningen Arbetet – salig i åminnelse –  hade sin Lokalsport och när Ole Törner efter Arbetes konkurs flyttade till Skånskan tog han konceptet med sig,

Allt detta är i stort borta.

Jag vet att jag inte är ensam att känna saknad.

Min förhoppning var att den i januari startade Skånesport delvis skulle kompensera det jag saknat. Slogan lovade: Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet.

Jag är inte ensam om att tycka  att detta liknar vilseledande reklam.

Vilken är målgruppen? Den kan definitivt inte vara en allmänt idrottsintresserad läsare av Sydsvenskan och Skånskan. Hen har inte mycket nytt att ta del av.

Fantasin saknas.

Jag skall inte gå in på detaljer. Frågetecken och invändningar finns det gott om.

Min förhoppning är förstås att det skall gå bra för Skånesport utan mitt ekonomiska bidrag. Jag vill inte att fler journalister skall bli arbetslösa.

I en kasse finns alla 17 numren, När min prenumeration går ut skall jag deponera tidningarna till Idrottsmuseet. De första numren är ju trots allt idrottshistoria.