Mycket är sagt och skrivit om det dramatiska OS-kvalet i handboll.

Det är idrott när den är som mest fascinerande och med blågula handbollsögon kunde ju utgången inte blivit bättre. Det är också fantastiskt att ett så pass litet land som Sverige har både sitt dam- och herrlag i såväl handboll som fotboll med i Rio.

Och så naturligtvis kan man inte förbigå Ystad, världens bästa handbollsstad,

Av olika anledningar var jag inte på plats i Malmö Arena. Det fick bli tv:n. Ledsamt naturligtvis att missa den laddade atmosfären, men så blir det ibland. Tv har ju fördelen — eller för domarna, nackdelen – att alla kniviga (och de är många i en handbollsmatch) beslut vevas i repriser gång på gång. Efter att ha sett det här OS-kvalet är det bara att åter konstatera att döma handboll på elitnivå är en omöjlighet. Jag har sagt det förut. Det måste bli fler domare med specifika arbetsuppgifter. Och så måste alla inblandade, spelare, ledare, domare och de som bestämmer enas om vad som egentligen gäller. Det är för svajigt i bedömningarna de olika paren emellan i samma turnering. Och även internationellt och nationellt.

Det är inte bra för en idrott, där det finns så många omdiskuterade beslut som i handbollen. Ibland blir det en fadd smak.

***

OS är kanske det största en idrottsman kan uppleva. Det skall bli fantastiskt att följa svenskarna i Rio. Inte minst handbollslagen. Herrfotbollen är ju trots allt en B-turnering.

Upplägget för att kvalificera sig till OS till herrturneringen i handboll känns inte helt ok. Ingen kan förneka hemmaplansfavören. Programmet är pressat. Det är svårt att få plats för fler matcher. Hemma- bortamöten länderna emellan hade givetvis varit det mest rättvisa,

Nu har Sverige vid de två senast kvalen till OS-turneringarna haft favör av hemmaplan. Med lyckat resultat.

Det tackar vi för.

Spanjorerna är inte lika nöjda med kvalificeringsnormerna.

***

Det finns mycket att fundera över i handbollens värld.