Stack in om Kulladals sporthall i går på cykelturen i det strålande vårvädret i Malmö.

Där pågick ett gruppspel i handbollens USM, det sista steget för att nå slutspelet i Malmö den 22-24 april. Det var en direkt avgörande match mellan Dalhems och Lugis flickor om att ta en av de åtråvärda åtta finalplatserna i B-gruppen, 14-15-åringarrna.

Hallen var i stort fullsatt, föräldrar, släkt, vänner, klubbkompisar och allmänt handbollsintresserade. Det var upplagt för en liten idrottsfest eftersom det också var två bra lag på plan.

Ställde mig lite avskilt för att se ungdomsidrott när den är som bäst. Råkade dock komma i närheten av två föräldrar – det var två herrar, klubbtillhörigheten kvittar – som omedelbart protesterade mot alla domslut, de som gick det egna laget mot och de som gick med det egna laget (straffet skulle varit tuffare). Efter två minuter bytte jag plats, orkade inte höra på alla högljudda klagomål. Men då kom jag i närheten av avbytarbänken för ett av lagen. Och det var inte heller en uppbygglig upplevelse.

Gång på gång var en av tränarna någon meter inne på plan för att – på föräldravis – protestera mot domsluten.

Jag blev ledsen.

Var fanns respekten för domarparet, två herrar i 40-årsåldern från ett granndistrikt, som i stället för att hemma njuta av det ljuvliga vårvädret åkt till Malmö för att barnen under trevliga former skall kunna ägna sig åt bland det bästa de vet, att spela handboll? Och dessutom bli ifrågasatta hela tiden.

Det kändes skönt att solen fortfarande sken, när jag fortsatte cykelturen. Något av deppigheten försvann.

(Lugi vann med 15—11 och fixade finalplatsen.)

***

För en tid sedan skrev jag om damhandbollens dilemma i Malmö, duktiga flickor i Dalhem, IFK Malmö och IFK Klagshamn men inget seniorlag högre än nivå 4. Jag förslog någon form av samarbete för att behålla talangerna i Malmö.

Det långa örat har fungerat och något kan vara på gång.

***

Problematiken märktes i mötet mellan Dalhem och Lugi. En av de främsta i Lundalaget kom just från Dalhem. Det var kanske den faktor som gjorde att det blev Lugi i stället för Dalhem som kvalificerade sig till finalspelet.

Det finns också unga grabbar som föredrar spel i Lund framför spel i bostadsorten Malmö.

Malmös ungdomshandboll har problem trots en allmän uppryckning.

***

Varför drar seriehandboll större publik än internationella cupmatcher?

En berättigad fråga efter lördagens matcher i Ystad. YIF:s cupmatch mot det franska topplaget Chambery i EHF-cupen lockade 728 åskådare, IFK:s möte i Allsvenskan mot Warta drog 944.

Förvisso kunde dessa 944 också fira IFK:s avancemang till Elitserien.

Det är inte bara Ystad och handbollen som har dessa problem utan även andra orter och idrotter,

För övrigt lite märkligt att Sydsvenskan inte med ett ord nämnt att Skåne fått ett nytt Elitserielag i en av de stora idrotterna, i en stad belägen sju mil från Malmö. Märkligt, men ej förvånande.

***

Hajade till när jag i morse läste: HK Malmö drabbades av en ny tung skada.

Och i notisen säger tränaren Ulf Sivertsson: Vi vet inte hur länge han (Leo Petrusson) är borta, han spelar i alla fall inte mot Skövde i kväll.

Tung skada? Och ursäkta hur stor möjlighet hade det varit att han fått komma in på plan. Inte ens när Jim Andersson försvann inför senaste mötet mot Guif fick islänningen speltid.

Jag lider med Petrusson som i sina matcher i Malmö HK, farmarlaget, på senare tid ett flertal gånger slagit in mer än tio mål och i hög grad varit delaktig i HP:s avancemang till division 2.

En tung säsong för en ung spelare med ambitioner, utan speltid, i stort sett, i Elitserien och till detta skadad,