Vad kan man begära/hoppas av en svensk elitspelare i fotboll, som blivit uttagen i en landslagstrupp?

Förvisso i första veckan i januari men i potten ligger både en plats i en EM-trupp och för några att till och med få deltaga i ett OS. Det man kan fordra är givetvis att spelarna kommer till den kombinerade tränings- och matchveckan så väl tränade som tidpunkt och omständigheter tillåter. Att spelarna skippat eventuella semesterresor den senaste månaden och att de firat helgerna på samma sätt som alla de elitidrottsmän vars säsong pågår, tar jag för givet. Vi pratar elitidrott.

Jag tar också för givet att spelarna hållit igång med individuell träning under den period den kollektiva klubbträningen legat nere. Vi pratar som sagt elitidrott.

Dessa funderingar dök upp när jag läste en krönika i Sydsvenskan, signerad Max Wiman, där det antyds att spelarna kom till årets Vinterturné utan någon rejält träning i grunden. Boll- och matchkänsla fattas naturligtvis men i övrigt tror jag att spelarna kom till samlingen med en hygglig träningsbakgund.

Grundträning är något man inte klarar av på någon vecka. Ta MFF som exempel! Om jag förstått det rätt börjar den kollektiva träningen den 18 januari. Den första träningsmatchen är den 29, den första tävlingsmatchen spelas den 20 februari.

Jag har svårt att tro att ett svenskt topplag på 30 dagar kan hinna med både grundträning från ”botten” och träna de specifika egenskaper som behövs för elitfotbollsmatcher. Så illa kan det väl inte vara?

Wiman föreslår att Januariturnén kunde legat ett par veckor framåt i tiden. Men hallå!

Vad skulle klubbarna säga om de inte kunde använda sina bästa spelare i kanske två av de få träningsmatcherna före den första matchen i Svenska cupen?

Ibland är det bra att tänka!

Allt som Svenska Fotbollförbundet och dess förbundskaptener gör är inte fel.