Marginalerna och Zlatan.

Eller om ni så vill:

Zlatan och marginalerna.

Där finns nyckeln till den svenska EM-biljetten till Franrike. Men inte hela sanningen.

Radio Malmöhus hade sänt ut en stackars reporter för att ställa den infantila frågan: Om det var lönt sända andra än Zlatan till EM-slutspelet.

Lyckligtvis var det begåvade personer som fick frågan och merparten betonade att fotboll är ett lagspel och nämnde också andra spelare som starkt bidrog till avancemanget.

I samma överdrivna dyrkan hade en krönikör följande rubrik till sitt alster: Zlatan har fört oss till EM på egen kraft.

Först som sist: Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, en av världens främsta i sin position.

Det som gör mig irriterad, lite ledsen är massmedias koncentration på honom, på megastjärnan. Det är så många andra strålande, avgörande insatser som kommer i skymundan, eller helt glöms bort.

Som nu i dubbellandskampen mot Danmark:

Kim Källström precisa 25-meterspassning till Zlatan (som fick hjälp av Johansson/Granqvist att komma i friläge). Det var “Zlatanklass på den passningen.

Glöm inte heller att det var Emil Forsberg som fälldes både vid straffen på Friends och frisparken på Parken! Som Zlatan förvisso förvaltade på bästa sätt.

Det svenska försvarsspelet under EM-kvalet har fått berättigad kritik. Men när det som bäst behövdes skärpte man defensiven. Det ofta klandrade Andreas Granqvist gjorde två av sina absolut bästa matcher och hans spel bidrog i högsta grad till totalvinsten mot Danmark. Han var lysande.

I dag har det diskuterats mycket fotboll. Jag har pratat med många. Alla hyllar självfallet Zlatan. Men de allra flesta lyfter fram andra avgörande insatser och är allmänt trötta på fokuseringen på Zlatan.

En världsstjärna tar inte ett lag till ett EM-slutspel på egen kraft.

Men han är en stark bidragande anledning.