Malmö FF säger att det skall satsa många av sina Champion League-miljoner på sin ungdomsakademi.

Det gillar jag. Klubbar som utbildar talanger från den egna regionen är det som gynnar svensk idrott bäst, oavsett idrott. Men med en hög internationell målsättning, som i fallet MFF, blir det en svår balansgång, ett dilemma.

Av vad jag förstått har MFF i dagsläget en för stor trupp, 29 spelare. Den måste bantas. Vem går det ut över? Samtidigt finns propåer om att det måste in något nytt. Ja, några journalister har till och med gjort upp långa listor av intressanta unga spelare som MFF bör locka till sig. Så finns det diskussioner om några “återvändare”.

Det blir ett pussel för sportchefen Daniel Andersson att få alla bitar på plats.

Kontinuerligt spel på hög nivå är det bästa receptet för en talang att utvecklas positivt. Pa Konate och Erdal Rakip har då och då visat hög kapacitet men också visat ojämn kvalitet. Jag menar att det beror på att de inte fått kontinuerlig 90-minutersmatchning i A-laget. Kommer Franz Brorsson att få det 2016 i den rådande konkurrensen med tre ytterligare innerbackar?

Och hur länge kan Erik Andersson hållas på bänken? Hans potential måste man ta tillvara.

De här fyra talangerna måste snabbt få en plats i ett ordinarie MFF/allsvenskt lag om de skall få utdelning på sin talang.

Jag vet att några spelare kan försvinna trots att de har kontrakt. Men skall MFF planera för att 2016 spela i Europa (statistiksnacket om att MFF inte kan vinna Svenska cupen ger jag inte mycket för) måste man behålla den absolut största delen av höstens trupp. Att byta ut halva truppen år efter år fungerar inte. Det såg man delvis i år,

Det blir intressanta månader framöver.

Och jobbiga för Daniel Andersson och hans medhjälpare.

Går allas önskemål att förena?

***

I min fotbollsvärld borde en Malmögrabb vara ett intressant MFF-nyförvärv, Helsingborgs Robin Simovic. Han har kvaliteter som gynnat Markus Rosenberg.

Och HIF behöver pengar.