Åsikterna duggar tätt i Fotbollssverige efter gårdagens 1--4 mot Österrike i EM-kvalet.

Siffrorna och sättet Sverige förlorade på svider naturligtvis. Det värsta är att Österrike inte var speciellt bra. Missförstå mig nu inte. Fram till 0--2 i 38:e minuten hade österrikarna bara haft tre anfall och efter två inkast gjort två mål. Det var ett taffligt svenskt försvarsspel, inte ett bra österrikiskt anfallsspel, som sedan satte sin prägel på resten av matchen. Då kunde gästerna i tack vare ett virrigt och offensivt svenskt försvarsspel spela ut och kunde mycket väl gjort både tre och fyra mål ytterligare. Det var Andreas Isakssons målvaktsspel som räddade Sverige från en ännu större förlust.

Det förvånar mig att han i alla de betyg jag sett fått nöja sig med en tvåa. Men skall man vara negativ så skall man vara det rejält och rakt igenom. Tydligen.

Erik Hamrén, förbundskapten, får sina fiskar varma. Att bytena kom så sent tyder givetvis på beslutsvånda. Och det är givetvis ett stort minus för en ledare att inte kunna hantera stressituationer.

Men som jag frågade efter lördagens Rysslandsmöte: Har vi tillräckligt med bra, matchtränade spelare för att kunna konkurrera på denna nivå?

Som jag svarade mig själv då: Jag vet inte, har sett utlandsproffsen alldeles för lite för att ha en uppfattning. De som bäst kan svara är förhoppningsvis Erik Hamrén och hans medhjälpare, som på plats -- det förutsätter jag -- sett de aktuella spelarna i matchsituationer. Om dessa nu över huvudtaget får spela.

Några skriker för att få se fler av guldspelarna från U 21-landslaget på plan. Några har tagit plats i A-truppen men har tydligen inte imponerat under träningarna så att de blivit aktuella för en plats i startelvan.

Det var väl också så att Håkan Ericson i U 21-laget prioriterade kollektivet framför den individuella skickligheten. Det är spetskompetens som behövs i ett A-landslag.

I Malmökretsar pläderar man för Anton Tinnerholm och Oscar Lewicki. Tinnerholm har jag i nuläget i sin ojämnhet svårt att se som en stabil ytterback i dessa sammanhang. Och nu när Kim Källström visade att han är på tillbakagång behövs först och främst ett konstruktiv innermittfältare. Det är inte Lewickis främsta egenskap. Han har andra höga kvaliteter.

Möjligheten att nå EM finns självfallet kvar. Play-off-rundan verkar inte oöverstiglig med bra lottning. Den chansen skall man givetvis ta.

Men det är ett dilemma. Skall Sverige ha en möjlighet att hävda sig i Frankrike räcker inte det nuvarande manskapet till. Om man nu skall döma efter de två senaste insatserna.

När skall man testa ett delvis nytt lag utan att riskera möjligheten att nå slutspelet? Har laget kapacitet att klara Liechtenstein och Moldavien och ett åtföljande kval?

Träningsmatcherna under våren är inte många så tillfällena att hitta ett konkurrensdugligt lag är få.

Svensk fotboll och Erik Hamrén står inför svåra avväganden.