I natt fick handbollen konkurrens.

På landslagsnivå har handbollen underhållsmässigt varit överlägsen alla övriga stora lagbollsporter för damer. VM-mötet i Kanada i fotboll mellan Frankrike och Tyskland höll dock samma höga nivå. Speciellt fransyskornas första halvlek var idrott av högsta klass, strålande tempo, härlig teknik, utsökta kombinationer, många individuella artistiska prestationer. Möjligen kan några av Japans matcher från VM 2011 konkurrera men det Frankrike presterade var kanske det bästa jag sett på en fotbollsplan med damspelare.

Men så är det ju det där med Tyskland i mästerskapssammanhang i fotboll, herrar som damer. Man kommer alltid igen, kom tillbaka efter utspelningen före paus, jämnade ut spelet och lyckades kvittera till 1--1 och så vinna på straffar 5--4.

Jag tyckte synd om de franska spelarna. Kvitteringen på straff efter hands kom efter en ytterst svårbedömd situation, där alla parametrar, som avstånd, rörelse, avsikt, naturlig ställning, fanns att ta hänsyn till. Mitt, för kvällen, franska hjärta säger ”icke straff” men att klandra den kanadensiska domaren som skall fatta sitt beslut direkt känns inte rättvist. Det var ett gränsfall.

Jag ber i alla fall få tacka för en midnattsunderhållning. I klass med en handbollsmatch för damer.

Det är ett mycket bra betyg.

***

Sverige är klart för OS med sitt herrlandslag i fotboll, damerna har ett kval för att få åka till Rio.

Jag kan inte bedöma kvalmotståndet, Schweiz, Norge, Holland, men skall Sverige ha en möjlighet att hävda sig i OS måste landslaget ges optimala förutsättningar och tjafset mellan landslagsledningen och elitklubbarna måste lösas.

Efter alla negativa rubriker efter VM-insatsen är en framgång för landslaget viktig. En bra mästerskapsinsats genererar ingen publikrusning till de allsvenska arenorna, det vet vi (EM 2013!) men för rekryteringen är landslagssegrar och positiva tv-framträden betydelsefulla. Betydligt viktigare än lokala lags avancemang i Champions League, nådda med ett övertal av spelare som inte är aktuella för ett svenskt landslag.

Det är inte så lite okritisk ankdamm över den svenska diskussionen om landslaget kontra elitklubbarna.

***

På herrssidan verkar det vara helt annorlunda. Allsvenskan återkommer om några dagar och snart börjar kvalomgångarna till de europeiska klubblagsturneringarna. Hur skönt hade det inte varit att då att kunna ge de allsvenska U 21 EM-spelarna välbehövlig semester i stället för en lång sammankomst med landslaget? Och hur kommer MFF:s Oscar Lewicki att reagera efter minst fem oerhört krävande, uppoffrande matcher? Han lär inte vara perfekt förberedd vid hemkomsten till Malmö.

Men i stället för att gnälla gläds man åt den PR som U 21-landslaget ger svensk fotboll.

***

Efter mitt senaste inlägg om Sydsvenskans bristfälliga bevakning av VM har man producerat två informativa inslag. I söndagens tidning förväntar jag mig mer.