Tretton omgångar är spelade, sjutton återstår under denna allsvenska fotbollssäsong.
Därför förstår jag inte den pessimism som framskymmtar i MFF närstående presskretsar. Ett försvarat guld är på inga sätt orealistiskt.
Alla famlar förstås i den mörka ovissheten om vad transferfönstret ger för utslag. Det kan ju ge plus och minus för alla de sex inblandade topplagen.
Den förändrade tron på MFF kan den möjligen bero på att eftertänksamhetens kranka blekhet infunnit sig? Tretton matcher har visat att duktiga spelare har sina klara brister och att de ingalunda ännu visat att de är bättre än förra säsongens favoriter.
                                                                  ***
I skrivande stund finns inga större förändringar i trupperna redovisade. Några intressanta spelare är på väg att komma tillbaka efter långvariga skador.
Molins i MFF, självfallet.
Emir Bajrami i Elfsborg. En stark trupp med unga spelare på uppgång, stöttade av rutin, lär bli bättre.
Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Hur gör man med Kamara utlånad till en frysbox i Thailand?
Kalmar FF och Örebro SK, fövisso inga topplag i nuläget, men med Ramus Elm och ”Crespo” Kamara i hyggligt gammalt slag kan dessa båda lag oroa de flesta av de bästa.
Får Häcken ordning på sitt målskytte och skippar småplottrandet är det mer än MFF som får besvär.
Kan Pelle Olsson fortsätta att förbättra ett stabilt Djurgården?
Försvarsstarka IFK Göteborg har sitt fempoängsförsprång, nått med de marginaler som alla bra topplag har, och ett bra utgångsläge för att behålla sin tätposition.
Helsingborgs IF, skadefritt, har kapacitet att hota alla lagen.
Det lag som det är svårast att få grepp om är AIK. Den kollektiva formkurvan är ojämn liksom den hos många spelare.
Åtvidaberg åker ut. Hammarby klarar sig utan kval.
Sundsvall, Gefle, Halmstad och Falkenberg är den kvartett som kommer att figthas om att undvika direktdegradering och kval.
SM-guldvinnare blir Elfsborg.
Detta uppehållstips grundar sig på cirka 45 allsvenska matcher som tittare.
Och på att inte något lag tappat alltför många av sina nyckelspelare till en utlandsmarknad, som jag inte förstår mig på.
Utan att vara elak, och utan att fästa mig allför mycket kring hans senaste matcher, kan man undra hur någon klubb kan lägga upp miljoner för Filip Helander i MFF. I min fotbollsvärld är Sebastian Holmén i Elfsborg Allsvenskans klart bäste, unge innerback. I den moderna fotbollen, där uppspelen ofta sker genom innerbackarna, är hans öppnande, precisa crosspassningar ett av Elfsborgs vassaste anfallsvapen.
                                                                      ***
Jag längtar redan efter en oviss höstsäsong!