Ändamålen helgar medlen.

Jag använde uttrycket för en tid sedan. Nu är det tid igen. Jag tänker på den varning MFF-backen Yotun provocerade fram i gårdsmatchen mot Åtvidaberg bara för att bli avstängd i en match han likväl inte kan medverka i, eftersom han skall spela i Perus landslag.

Jag är inte upprörd, bara ledsen och besviken. Fotbollen behöver inte ytterligare en negativ diskussion -- även om denna hamnar under etiketten ”mindre”. FIFA-skandalen, bengalbränningara, supporterslagsmålen, spelskandalerna med matchfixning, de upprepade filmningarna, det räcker.

Jag har aldrig i mitt långa liv som fotbollsåskådare sett en tränare som varit så glad som MFF:s Åge Hareide efter att spelare snackat till sig varning.

Hans beteende var ytterligare provocerande.

I kommentarerna heter det att Yotun tog sin varning på rätt sätt; han skadade ingen. Men i fortsättningen lär förmodligen den uteblivna avstängningen likväl ha sin betydelse. En tredje ”riktig” varning för Yotun är väl inte helt otänkbar och att då slippa ett straff missgynnar en tredje part, MFF:s motståndare i kommande omgång.

Det här kan också sättas i system. Ponera att Jo Inge Berget, en annan MFF-spelare, stått på två varningar och förstått att hans ljumskskada förhindrade spel två dagar senare mot Gefle. Hur lätt hade det inte varit att vid en frispark sabotera spelet och ådra sig en varning.

Okej jag är konspiratorisk men också luttrad i en alltmer cynisk idrottsvärld där bombastiska uttalanden om Fair play ofta klingar falskt.

Och där ändamålen helgar medlen.