Man lär lära så länge man lever.

I går lärde jag min en ny grej: En “utvisad” fotbollsspelare får göra mål.

Nja, inte bokstavligt förstås, men faktiskt i väntan på att bli utvisad, på att få sitt andra gula kort.

Satt vid gårdagsmatchen mellan MFF och HIF bredvid Jörgen Berggren, högste domaransvarige i Skåneboll, och vår diskussion kom upp efter följande händelser:

1) Oscar Lewickis gula kort (som i de flesta matcher, i alla fall på bortaplan, haft en annan färg) efter den tuffa kapningen av Emil Krafth.

2) Samme Lewickis ojusta försök i början av andra halvlek att förhindra en HIF-kontring (domaren Andreas Ekberg såg det hela och visade “spela vidare tecknet”). En andra varning var nära. Det fanns definitivt ganska många som förväntade sig ett andra gult kort och utvisning vid nästkommande avblåsning. Den dröjde länge och innan dess hade MFF haft en av många farliga attacker och det blev heller inget andra gult kort.

Men – nu pratar vi om om – tänk om MFF gjort mål och Ekberg bestämt sig för att utvisa Lewicki, vad hade hänt då?

– Mål, svarar Jörgen och tillägger:

– Till och med om Lewicki gjort mål hade det godkänts. Och sen hade det röda kortet kommit fram.

En “utvisad” spelare kan alltså göra mål. Vilket skulle bevisas.

Nu finns det en rekommendation till domarna att de vid liknande fall skall blåsa direkt och inte riskera hamna i en sådan situation. Men vad hade HIF sagt om man gått miste om sitt kontringsläge?

Kontentan av det hela: Det är inte lätt att vara domare.

***

Jag lärde mig i alla fall något nytt.

Tack, Jörgen!