Cyklade i går ut för att se division 2-matchen fotboll mellan FC Rosengård och Kvarnby IK.

Soligt men lite kallt men alltid som vid småklubbsmatcher – förlåt! – trevligt att träffa bekanta från skolans och fotbollens värld. Ofta i en kombination, glädjande nog.

Det som lockade var att matchen var en kamp mellan Malmös två för tillfället tabellmässigt näst Malmö FF bästa herrlag. Att en ”silvermatch” skall ske på denna nivå är förstås lite genant för en stad som vill kalla sig fotbollsstad.

Nåväl, det har jag konstaterat förr och det lär väl finnas anledning att återkomma.

Rosengård vann med 4—0 och var det bästa laget och hade de marginaler med sig som gjorde att differensen blev så stor. Analysen får anstå till andra kunnigare personer.

Trots att det var en match i samma skikt att seriesystemet var det två världar som möttes. Kvarnby med sitt unga hemvävda lag, som dock fått tillbaka Michael Johnsson från en utflykt till Trelleborgs FF och Husie (saknades i går på grund av skada och det märktes), mot ett hårdsatsande Rosengård med spelare från högre svenska och utländska nivåer.

Medan Nisse Persson i Kvarnby kunde kommunicera med sina spelare på Skurupsdialekt fick Rosengårds Hasse Mattisson ta fram sin engelska från Videdalsskolan för att få fram sitt budskap till några av sina spelare.

För oss som följt Malmöfotbollen sedan 1960-talet är Kvarnby IK:s placering som Malmötrea (baserat på 2014 års slutresultat) anmärkningsvärd. Klubben är Malmös näst äldsta fotbollsklubb, grundad 1906, med sitt ursprungliga namn. (IFK Malmö från 1899 är äldst). När Kvarnby 2006 firade sina första 100 år hade A-laget sedan den nuvarande serieordningen infördes på 51 säsonger spelat elva säsonger i sjuan, 30 i sexan och tio i femman. Alltså inte ens en enda gång i fyran.

2007 kvalade man sig upp till division 4, året efter till division 3, som man vann 2009. Klubben gör nu sin sjätte raka säsong i tvåan med en fjärdeplats 2010 som bäst.

Hit har man nått med en gedigen ungdomssektion som grund och utan vidlyftiga spelarköp och höga löner. I policyn har ingått att låta de äldsta ungdomslagen spela i de olika allsvenskorna för att utbilda spelarna att redan som unga klara av kraven för spel i division 2.

Receptet har fungerat. Låt vara att det inte lär bära högre.

Men med mitt sätt att se på idrotten utanför den verkliga eliten är detta gott nog.

Det skall för ordningens skull också nämnas att de allsvenska spelartrupperna innehåller tre Kvarnbyfostrade spelare MFF:s Filip Helander (även om Husie IF skall ha lite av äran), HIF:s Mohamed Ramadan och Norrköpings Rawez Lawan.

Medge att det är en mäktig resa av “typisk division 6-klubb”!