Sydsvenskan har en manlig sportkrönikör, som lite elakt – men träffande – kallats “Spaltockupanten” av en före detta kollega.

Ingen kan ta ifrån Max Wiman att han är flitig, dagligen en eller flera artiklar i papperstidningen, minst lika många inlägg på nät och blogg. Han lär också twittra. Om han finns med på facebook har jag dock ingen aning om.

I denna massiva produktion under tidspress blir det naturligtvis (många) fel. Som i dagens krönika, där han ser en möjlighet att fyra skånska damlag kvalificerar sig till handbollens slutspel. Det är en omöjlighet. Det är bara H 65, Lugi och Eslöv som spelar i Elitserien.

Jag accepterar att det i en tidning kan uppstå fel. Men det som irriterar mig är Wimans von oben-roll när det gäller andra mediers sätt att bevaka och kommentera idrotten. Skulle det finnas ett fel – speciellt om hans kära MFF – pratar han gärna om Sydsvenskans oberoende kvalitetsjournalistik.

Det finns något som heter: Sopa rent framför egen dörr.

Det är ett bra ordspråk.

***

Samma andas barn som Max Wiman är bloggaren Magnus Sjöholm.

Av en tillfällighet kom jag i kontakt med hans blogg, har läst hans inlägg då och då. Magnus är i stort lika flitig som Max. Han dundrar på och har synpunkter – då och då illa underbyggda – på allt och alla. Om sportjournalister tycker han inte. Han vet mest och bäst.

Honom har jag slutat läsa.

Men har man läst i stort alla sportkrönikor i SDS under mer än 60 år lär jag väl fortsätta. I alla fall någon tid till.