Handbolls-VM är slut.

Finalmatchen gav mig lite hopp om att det går, i alla fall någorlunda, att döma efter reglerna. Det tjeckiska paret var bra.

Jag har under de två VM-veckorna annars funderat över om det över huvud taget går att rättvist döma handbollsmatcher på denna internationella herrnivå. Jag bortser från de tre katasrofparen från Balkan som hjälpte Qatar fram till finalen.

Min fråga är:

Är handbollsvärlden enig om hur handboll skall spelas? Och bedömas?

Man lyssnar och ser. Utan att finna någon klar linje.

Under de första omgångarna var domarkritiken hård. Jag såg för få matcher för att ha en klar uppfattning. Men tydligen duggade utvisningarna tätt, domarna följde reglerna. Det var alltså inte bra.

Så tillät man tuffare krav. Och det blev, handen på hjärtat, inte heller alls bra. Det blev alldeles för många gränsfall, i tröjdragningar, omfamningar, arbetet i egna målgården, straffbedömningar ja, i nästan allt.

Det blev helt enkelt för svårt att hitta gränsen. Med sina många avblåsningar är handbollen rent allmänt svårbedömt. Höjer man nivån blir det ännu svårare. Det visade matcherna den sista VM-veckan.

Repriserna i tv är avslöjande och visar också hur svårt det är. En expert som Per Johansson i tv 5, som jag har full respekt för, var många gånger väldigt osäker i sin bedömning trots tv-repriserna. Hur skall då två domare i en stressad situation klara det?

Är en sport betjänt av så flytande regler som handbollens? Och ju tuffare spelet blir, desto svårare att dra gränserna.

Vill den samlande handbollsvärlden ha det så?

Det är dags att fatta ett beslut, att dra gränsen.

***

Skall bli intressant att se hur VM-turneringen påverkat domare och spelare, när nu Elitserien startar med två intressanta derbyn, HK Malmö--Ystads IF och Lugi--HK Malmö.