Satt och funderade vid frukostbordet och läste mina morgontidningar och förundrade mig över den förändrade idrottsvärlden.

Det var tre noteringar, lika i sitt värde, som jag fastnade för.

 ***

Pia Sundhage har nominerat truppen till landslaget mot Finland och i den, som mycket väl kan bli den som får åka till VM i Kanada, finns Hilda Carlén och Elin Rubensson. Det är två unga skånska spelare som på grund av konkurrensen av utländska spelare inte fått utvecklande speltid i LdB/FC Rosengård.

Men de har tydligen kapacitet att få spela i VM för Sverige. Eller?

Såg också att Amin Nazari, fostrad i Malmö FF, åter skall lånas ut. Hur många fler av de spelare, som gjorde mer eller mindre långa inhopp i förra årets allsvenska, kommer att hamna på samma utlåningslista?

De som följer varje steg MFF-spelarna tar, har menat att Amin och några av hans unga klubbkamrater har talang för att bli duktiga allsvenska spelare.

Får de någonsin chansen i det nya MFF?

 ***

Efter Lugis förlustmatch i handbollens elitserie mot Skövde beklagade sig tränaren Dragan Brljevic över att hans trupp på grund av skador var tunn. På bänken, utan att få speltid, fanns säsongsförvärvet från Dalhem Sara Olofsson.

Samtidigt förankrades Dalhem genom förlust mot Eslövstjejerna än mer i botten av division 1.

Vad hade varit bäst för Saras och skånsk handbolls utveckling om hon väntat ett år att ta steget över till Lugi efter att ha hjälpt Malmöklubben till nytt kontrakt?

***

Jag har naturligtvis inga svar på ovanstående frågor.

Kan bara konstatera att den nya idrottsvärlden inte alltid tar till vara äldre tiders idrottsvärden.

  ***