Jag var på fotboll i går och såg MFF:s bedrövliga 0—0 match mot Ventspils i kvalet till Champions Leaue.

Max Wiman i Sydsvenskan var välgörande kritisk mot tränaren för uteblivna byten, för taktiken, för spelidén och mot de enskilda spelarna.

Skånskans Ole Törner konstaterade förvisso att matchen var usel men koncentrerar sig i sin krönika – som symptomatiskt nog i papperstidningen lanseras under vinjetten Törners MFF-blogg – på att MFF går vidare efter returmötet på onsdag. Det tror jag också!

Ledning och spelare undgick all negativ kritik.

Den här gången utklassade Sydsvenskan morgonkollegan Skånskan.

***

Några egna iakttagelser:

För MFF:s fortsättning både i Europa och i Allsvenskan kan man hoppas att nytillskottet på mittfältet Enoch Kofi Adu har offensiva passningskvaliteter. Det var en verklig bristvara i går på innermittfältet.

***

Varför lägga energi på något man inte kan påverka, Åge Hareide? Vore det inte viktigare att väcka dina spelare än att ödsla kraft på domslut som du ändå inte kan ändra?

***

Markus Rosenberg säger i matchprogrammet att det är hedrande att ha fått överta kaptensbindeln efter Guillermo Molins. Jag vet förstås inget om Rosenbergs roll i omklädningsrum och på träning, men hans kroppsspråk under matcher – jag bedömer inte enbart efter gårdagen – ger inte den energi till omgivningen jag förknippar med en lagkapten. Som dessutom är hemköpt för att leda laget mot höga mål.

I går följde lagkaptenen inte med sina lagkamrater ända bort till klacken för att tacka.

Min bänkgranne liknade Rosenberg vid en Primadonna.