Förlåt om jag blir tjatig.

Men det är ju så att det man älskar, agar man. Och jag är uppriktigt orolig för den skånska friidrottens framtid, speciellt på pojksidan.

Det finns ingen återväxt. Så här långt in på säsongen har endast elva skånska 13-årsgrabbar tävlat i någon av friidrottens grenar, en av dem är från Malmö (MAI).

Alltså, jag upprepar, en (!) Malmögrabb född 2001 ägnar sig åt friidrott!

Siffran för åldersklassen över är något bättre, 22 tävlande. Men för att komma upp i detta antal finns resultat som 1.15 i höjd, 4.15 i längd, något över sex meter i kula.

Två åldersklasser i skånsk friidrott finns – lite överdrivet – inte. Friidrott är en ”död” idrott för Skånes nyblivna tonårspojkar och då inte minst i Malmö.

Läget är klart bättre på flicksidan men långt ifrån den nivå Skåne haft tidigare.

Jag blir lite fundersam när jag exempelvis vet, att MAI under många, många år haft kö till sina friidrottsskolor för barn under tio år och som har en uttalad målsättning att vara en elitförening med en egenrekrytering som grund, men som så kapitalt misslyckats med att få sina ungdomar att tävla när de är 13 år.

MAI:s nuvarande framgångsrika ungdomsavdelning bygger på talanger som lärt sig friidrott runt om i Skåneklubbarna. Nu finns på pojksidan inte längre denna bas att hämta duktiga ungdomar från.

Mörkret lägger sig över skånsk friidrott.

Hur komma ut i ljuset?

Slopa de inkomstbringande – gisslet – friidrottsskolorna för de yngsta, låt de skickligaste tränarna/ledarna koncentrera sig på ungdomarna över tio – det går med bra ledare att rekrytera även i denna ålder – och få dem att tycka om att tävla med anpassade tävlingar, byggda på lag och stafetter.

Och i Malmöregionen behövs en stimulerande konkurrent till MAI. Öresund (Heleneholm, Finish, Pallas) har ett bra, brett underlag för flickor från 13 år och några år upp.

Ta vara på den möjligheten!