Naturligtvis är det trist när idrottsmän råkar ut för långvariga skador

Som nu MFF:s Guillermo Molins.

Man får dock intrycket att MFF – i alla fall internationellt – står och faller med honom. Så illa får det givetvis inte vara och är det inte heller. Laget har självfallet kapacitet utan honom.

Ett avbräck är det. Molins tillhör de främsta allsvenska spelarna. Jag är dock inte lika kategorisk som MFF-arna i Sydsvenskan och Skånskan Max Wiman och Ole Törner, som utan att darra på datorns tangentknappar upprepar att Guillermo Molins är (varit) bäst i Allsvenskan.

Det finns en spelare som i dagarna spelar kvartsfinal i VM och är en av Costa Ricas viktigaste och bästa spelar. Han heter Celso Borges och spelar i AIK.

Nåväl.

 ***

Det som förbryllar mig en aning vad gäller MFF, är den inställda träningsmatchen mot FC Köpenhamn åberopande skadeläget. Guillermo Molins är borta, Ricardinho har känningar någonstans, liksom Simon Kroon. Det finns kanske fler småskador som jag inte har vetskap om. Man skall spela in Matias Concha på Miiko Albornoz plats.

Den nu uppkomna situationen är inget unikt för ett topplag med internationella uppdrag och hård matchning. Det behövs en bred trupp med en viss rutin.

Här hade MFF ett ypperligt tillfälle att hitta alternativ om skadeeländet fortsätter och att ge de omskrivna talangerna Erdal Rakip och Petar Petrovic internationell rutin på seniornivå. Dessa båda J-landslagsspelare behöver erfarenhet och visa vad de kan. Med anledning av alla rykten om nytillskott till MFF verkar tilltron till Rakip och Petrovic inte tillräckligt stor för att spela tävlingsfotboll på högre nivå.

Med allt detta som bakgrund förstår jag inte att MFF ställde in matchen mot Köpenhamn.

Men jag är kanske för konspiratorisk, när jag menar att skadesituationen kan var ett svepskäl för att tillfredsställa supportergruppernas krav på att bojkotta FC Köpenhamn efter tidigare kontroverser.