Att döma handboll är svårt.

Den kanske svåraste av de stora lagbollsporterna, många spelare på en liten yta, närkontakt i stort under 60 minuter, många situationer i gråzonen ”rätt eller fel”, ”straff eller frikast”, ”varning/utvisning eller bara frikast”, ”passivt spel eller inte”, ”stürmerfoul eller inte”.

Men att ifrågasätta varje domslut, eller uteblivet sådant, är enbart irriterande. Som nu när Roger Blomquist refererar handboll i SVT. Det blir smått patetiskt, när duktiga bildproducenter visar situation i repris och man ser att domslutet är korrekt utan att Roger Blomquist erkänner sitt felaktiga uttalande.

Det hände alltför ofta i söndagsmatchen mellan Lugi och Skuru för att jag skall ge ett godkänt betyg,

Regelkunskap i handboll är inte Roger Blomquists starkaste gren. Speciellt inte när det gäller passivt spel.

Vem han höll på var inte heller svårt att förstå.

Roger Blomquist hade ingen bra dag på jobbet.

Det finns en så kallad progressivitetsregel i handboll, det vill säga upprepade förseelser skall bestraffas. I min handbollsvärld är det obegripligt att Lugis Clara Monti Danielsson – hur många lovord hon än får för sitt försvarsarbete – kom undan dagens match utan en enda utvisning,

Tillåter domarna ett sådant spel kommer sportens belackare få vatten på sin kvarn. Regelöverträdelser ger fördelar.