Jag har aldrig under en fotbollsmatch under så lång tid sett så mycket brinnande bengaler som vid gårdagsderbyt mellan HIF och MFF – i bortaklacken.

MFF-ordföranden Håkan Jeppsson ondgör sig med rätta över det förbjudna ofoget och de för klubben dyra böterna.

Men MFF visar också sin passivitet och flathet inför sina supporters. Laget firade vinsten framför fansen och tackade dem för stödet.

Varför markerade MFF inte – precis som HIF gjorde efter cupsegern i Malmö den 1 maj – med att lämna Olympia utan att tacka sina anhängare.

Svagt agerat av MFF och Håkan Jepppson! Heders åt HIF och Paul Myllenberg som i alla fall på ett enkelt sätt försöker göra något och markera mot något som faktiskt är olagligt.

***

Givetvis är jag mot kollektiv bestraffning men de som reste till Helsingborg och ställde sig i klacken visste de inte vad som var på gång? De ovanligt tunna leden tyder på att olusten spridit sig in i den trogna, positiva delen av MFF-anhängarna.

***

Och varför avbröt domaren Jonas Eriksson inte tillfälligt matchen när brännandet fortsatte i oförminskad styrka? Någon ny regel?

Jag ogillar precis som de allra flesta avbrutna matcher, men här vore det på sin plats. Inte minst för att få fler och fler att vända sig mot de olagliga.

Nja, det här var naivt skrivet. Dessa personer bryr sig naturligtvis inte om vad opinionen tycker.

Men att Jonas Eriksson tillät fortsatt spel ger acceptans för bengalbränning i så där lagom form. Förutom nu böterna förstås.

***

Vad kan man då utlösa av MFF-vinsten? Jo, att ordningen är återställd och att det åter är raka vägen mot guld. Allt enligt krönikörerna.

Jag förstår inte hur man kan dra så stora växlar på en1--0 seger, nådd med små marginaler, mot ett skadedrabbat och ungt orutinerat HIF?

Men så blev jag ju aldrig krönikör.