Häcken—AIK sågs av 2 813 personer.

Den låga publiksiffran får mig osökt att tänka på min funderingar i förra veckan om vad tradition och relation betyder för tillströmningen till matcherna – och det gäller mer än fotboll. Detta alltså apropå FC Rosengårds/LdB:s publiksiffror.

I Stockholmsregionen har Brommapojkarna ingen chans att intressemässigt utmana de tre stora AIK, Djurgården och Hammarby.

I Göteborg står Häcken i skuggan av inte bara IFK utan även delvis av Gais och Örgryte trots skillnad i serienivå, skicklighet och sevärdhet.

När Västra Frölunda spelade allsvensk fotboll hade man lika klena publiksiffror som nu Häcken.

Nu tror jag inte det blir aktuellt under min livstid att Malmö får ett annat lag i elitfotbollen än Malmö FF. Det finns inte längre någon klubb med tradition och relation som kan locka Malmöregionens fotbollsintresserade. Utmanarna FC Rosengård, Prespa Birlik, Kvarnby och LB07 är alla ambitiösa föreningar med i en del fall strålande ungdomslag men utan förankring i fotbollsallmänheten i stan.

IFK Malmö då?

Det är förvisso mindre än tio år sedan IFK spelade i Superettan men den fina ungdomsverksamhet som den dåvarande ordföranden Rolf-Axel Nordström byggde upp är i grunden förstörd. Och en klubb som under de tre senaste säsongerna i stort varje år haft ett nytt lag inger inget förtroende.

Den generation IFK-are, som fanns när klubben var en storklubb i både fotboll och handboll, är i stort försvunnen.

2014 har IFK Malmö ingen relation till Malmös innevånare. Och då räcker det inte med tradition.

Tyvärr finns det ingen fotbollsklubb i Malmö som kan skapa möjligheter för att  bli en stabil elitförening bakom dominanten Malmö FF.