-– Sensationer är tjusningen med idrott.

Det menar min förre kollega Calle Palmér.

Men Calle vore inte Calle om han inte la till:

-- Bara det inte drabba mitt eget lag.

Jag kom att tänka på dessa tankeväckande ord efter Polens utskåpning av Sverige, 25—35, handbolls-EM.

Men var det egentligen en sensation, förutom nu den genanta differensen? Jodå, jag skall inte vara efterklok, jag hade trott på svensk vinst och sen spel om plats 5.

Nu blir Sverige sjua/åtta och ungefär där står svensk herrhandboll för närvarande. Den stora bristen finns offensivt på skyttesidan. Kim Ekdahl Du Rietz och Johan Jacobsson har både en bit kvar till den absoluta världseliten, definitivt sett över 60 minuter. Det syntes klart i går. Avbytarna håller inte – som jag trodde – när det blir tal om den riktiga hetluften.

Lite märkligt och synd att Fredrik Petersen hade en off-day och att Niclas Ekberg tappat allt vad självförtroende heter.

Andreas Nilsson var den ende som höll klass matchen igenom.

Och hur många gånger har vi inte jublat över överdådiga svenska målvaktsinsatser? I går var det polackernas tur.

Genomklappningar är inte en svensk ”specialitet”.

19—35, vad är detta för siffror? Jo, finalresultatet i VM för ett år sedan, Danmark—Spanien.

Kanske bra att komma ihåg denna bistra, blåsiga ”Dagenefterdag”.

Vem blir Europamästare?

Frankrike.