Mellandagarna har delvis ägnats åt att läsa ”Stolt och stark”, biografin om Eric Persson och hans fantastiska ledargärning i Malmö FF.

Det är en intressant bok om en stor personlighet, en av landets genom tiderna främsta idrottsledare. Boken ger också en inblick i fotbollens utveckling både ur snäv lokal vinkel och i ett internationellt perspektiv. ”Hövdingen” var en visionär, en föregångare.

En läsning rekommenderas!

***

Boken är skriven med himmelsblå ögon, huvudansvarig är Staffan Tapper.

Det märks. De kritiska synpunkterna är få, en person som beskrivs som en ”demokratisk diktator” lär knappast ha undgått mer eller mindre irriterande stridigheter.

Det mesta skildras från ett MFF-perspektiv. När en annan klubb värvar kallas det exempelvis ”brandskattning. Inte så när MFF förstärker.

Man påstår att Eric Persson inte var långsint. Det finns nog många med en annan klubbfärg som har en annan åsikt.

Detta bara några marginella kritiska synpunkter.

***

Lite synd är det förstås att redaktörerna inte lagt ner mer kraft på att identifiera alla personer på de många unika fotona. Det hade höjt värdet.

***

Personligen har jag några minnen av Eric Persson.

När jag kom till Malmö 1965 som gymnastiklärare var MFF:s skolturneringar tillsammans med tidningarna Sydsvenskan och Arbetet uppmärksammade arrangemang. Det var på den tiden lärarna på sin fritid oavlönade ställde upp för skolidrotten och innan fotbollsklubbarnas verksamhet utökades till att även i stor utsträckning ta sig an 13- och 14-åringar med åtföljande tidskollisioner.

Eric Persson kom ofta – han var då närmare 70 år – ner till de vårkalla, vindpinade Stadionplanerna för att se på matcherna.

***

Han lyssnade och tog sig an synpunkter. Jag kommer speciellt i håg en episod. En av ”mina” spelare – den bäste – var klart irriterad och riskerade en utvisning. Det var – tror jag – redan då i pojklagsfotboll tillåtet att byta ut en spelare men inte att sätta in honom igen.

Eric Persson stod bredvid mig. Jag påpekade, nyutexaminerad pedagog som jag var, hur bra det varit om jag kunnat ta ut spelaren, lugnat ner honom och sen låtit honom spela igen.

Eric Persson lyssnade och nickade. Nästa år var det tillåtet med fria byten i MFF:s skoltävlingar.

Den här förändringen i ungdomsfotbollen hade självfallet kommit förr eller senare men händelsen visar på Eric Perssons lyhördhet och intresse att ta sig an även ungdomsfotbollens problem.

***

Eric Persson var känd som strålande talare. Vi som var ledare för våra skollag fick som ett tack en inbjudan till en välsmakande supé på MFF-stadion (nuvarande Fair Play-stadion på Erikslustvägen), där Eric Persson förgyllde sammankomsterna med ett briljant, humoristiskt tal.

Som värd visste han också vad som ytterligare förgyllde en måltid.