Nicolaj Koch-Hansen fick berättigat beröm för sitt anfallsspel i HK Malmös segermatch i handbollens elitseriematch mot Hammarby, 27—25.

Det skall man ha efter tio mål i en jämn match. Den gode dansken var briljant över hela planen. Hans defensiv var mästerlig, hans förmåga att i rätt ögonblick skära av Hammarbys passningar vid de så kallade övergångarna var bland de bäst tajmade jag sett på denna nivå. Koch-Hansen gjorde det utan frikastgivande omfamningar. HK:s försvarsspel konfunderade helt Hammarbys offensiv.

Över allt svävade tränare Magnus Anderssons noggranna kartläggning av motståndarna. Taktiken att inledningsvis punktmarkera Hammarbys speldirigent Josef Pujol gav Malmö från början ett taktiskt övertag, som man trots underläge i paus (12—15) aldrig riktigt släppte. Men som i alla jämna handbollsmatcher är marginalerna små, mycket små.

Men den här vinsten var till största delen Magnus Anderssons förtjänst.

Ibland kommer det perioder, då man inte hinner med allt man vill och måste, litet som stort. Det har varit så under en tid.

Men skrivklådan lämnar mig aldrig ifred.

Har förstås läst ett och annat, kanske värt att kommentera.

Alltså i dag en stilla bloggåterkomst.

***

”Det finns gott om andra ungdomar i MAI som stöttas genom satsningen Team Champion. Det är på nytt fart i ungdomsverksamheten”.

Detta är ett citat ur Malmöbloggen i Sydsvenskan, signerad Richard Åkesson, kanske lite elakt ibland i skånska friidrottskretsar kallad MAI-Åkesson.

Okej, MAI har de senaste åren skapat en ungdomselitgrupp med de bästa från de skånska föreningarna Trelleborg, Finish, Pallas, Heleneholm, Kronan, Höör, Eslöv och Hässleholm och kryddat det med en världsungdomsstjärna från Kil. Till denna grupp skall läggas några egna Malmötalanger.

Men som jag skrivit tidigare, det är tunt kring denna ungdomselit. Jag konfronterade citatet för en verkligt initierad, tränare i MAI och dessutom lärare vid Friidrottsgymnasiet och Malmö Idrottsgrundskola. Hans kommentar var:

– Man kan se det med olika färger på glasögonen.

Han känner till den krassa verkligheten. Det här läsåret finns det ingen årskurs 7 på Idrottsgrundskolan, risken är uppenbar att det blir samma visa kommande läsår. Orsaken är att det helt enkelt inte finns tillräckligt många intresserade och kvalificerade sökande Malmöungdomar. Gränsen är så lågt satt som sex.

Till de andra idrotterna är det betydligt fler sökande än platser.

Så ser friidrottens status ut i Malmö.

Att studera ungdomsstatistiken i de tre Malmöklubbarna är på det hela taget en beklämmande läsning. Hålen är stora och för den som anser att toppen grundas av bredden ser framtiden dyster ut.

Det är inte på nytt fart på ungdomsverksamheten i Malmös friidrottsvärld. Möjligen på barnverksamheten.

Och det är verkligen inte detsamma

***

Mår skånsk friidrott bra av att eliten samlas i en enda klubb? Jag tror inte det. Konkurrens stimulerar.

Öresund FK, ett okänt begrepp utanför de allra mest initierade, hade/har målsättningen att bli en elitklubb. I brist på en driftig sammanhållande ledare verkar denna målsättning ha havererat.

IFK Helsingborg har mer eller mindre tydligt sagt att klubben inte har resurser att åter bli en elitförening.

IFK Lund var på väg att genom en bra ungdomsavdelning skaffa duktiga seniorer. Lyftet har uteblivit.

Några föreningar har enstaka talanger.

Det är alltså tunt också på elitinriktade föreningar.

***

MAI har ett stort ansvar. Har man tagit talangerna till sig gäller det att utveckla dem. Inte bara att locka dem med bra bonus för att man blir svensk ungdomsmästare.

Klubben har en överlägsen bredd på tränarsidan och har samtidigt med övergångarna även i vissa fall anställt den aktives tränare. Men är i övriga fall MAI:s tränare skickligare än moderklubbens?

Det är upp till bevis!

***

I kölvattnet av konflikten mellan DN-galan/Bolt-galan/Svenska Friidrottsförbundet har det blivit stora sprickor i det skånska distriktsförbundet. Ordföranden Robert Nords anmälan till Konkurrensverket var inte förankrat i styrelsen, varifrån det lär bli avhopp på grund av detta. Det lär också komma krav på att Nord skall avgå. Han har gått i MAI:s ledband.

Robert Nords snart två år som ordförande har inte varit en framgång i ett distrikt med stora problem. De som föreslog honom – och valde honom – har ett stort ansvar.