Det har varit mycket MFF den senaste tiden – men okej det är det förstås alltid här i Malmö.

Turerna kring Rikard Norling förbluffar. Här sitter den förre MFF-tränaren ena veckan och är med i en lansering av en ny organisation, där han stiger i hierarkien, och sen säger han upp sig veckan därpå.

Hur kan man göra så utan ett ge någon förklaring och utan att få en massiv kritik? Utan det blir precis tvärtom. Tankar om hund och begravning ligger nära.

Vd:n Per Nilsson tar till och med de stora orden i sin mun: ”Det är en stor sorg för Malmö FF.”

Och ordföranden Håkan Jeppsson spär på med: ”Det är tre av de bästa åren i Malmö FF:s historia.”

Jag trodde verkligen att Håkan hade bättre koll på klubbens ärorika förflutna. Det finns minst tolv treårsperioder som haft bättre placeringar än Norlings 4—3—1.

***

Jag känner inte Norling, ha bara hört honom vid några presskonferenser och de intervjuer han gjort för radio och tv. Plus då ett föredrag tillsammans med Per Ågren vid ett frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner. Där gjorde han verkligen inte skäl för epitetet ordekvilibrist. Det var Per Ågren som räddade den sammankomsten.

Jag har svårt att riktigt förstå vad Norling menar i sina uttalanden, metaforer. Men det kan givetvis bero på min oförmåga att tolka språket. Utan några andra likheter, jag har lika svårt att hänga med när en annan ordekvilibrist, Björn Ranelid, är som mest talträngd. Men jag rekommenderar hans episka Malmöromaner Till alla människor på jorden och i himlen och Tyst i klassen!

För mig är Rikard Norling och hans agerande en gåta. Likheterna med hur han handlade i AIK är slående. Vad vill han uppnå?

***

Liksom Håkan Jeppssons överord om Rikard Norling begåvades Ivo Pekalski med sådana när det stod klart att han var klar för Häcken.

”2010 ägde Pekalski allsvenskan”. ”Ivo Pekalski var 2010 allsvenskans bäste mittfältare”. Det fanns även andra superlativer.

Exemplen är förstås tagna ur Malmöbaserade tidningar men håll igen lite!

Pekalski gjorde en alldeles utmärkt säsong, var en av seriens bästa spelare och en av de nyttigaste kuggarna i MFF:s guldbygge.

”Att äga allsvenskan” det är stora ord, överdrivna sådana. De skrevs av Citys krönikör, som jag tidigare höll som Malmös bäste när det gäller fotboll. Under hösten har han fallit på rankningen.

***

Jag hoppas att Ivo Pekalski blir kvitt sina skador och lyckas i Häcken. Självfallet främst för hans egen skull men också få slippa elaka Malmökommentarer vid eventuella framtida misstag. Sådana som under åren följt tidigare MFF-spelare som bland andra Jonas Sandqvist, Jon Jönsson och Christian Järdler.

***

Mjällbys duktige ytterback Mahmut Özen lär vara på väg till MFF. Varför vill man värva honom? Özen är förvisso en skicklig spelare och inför kvalet till Champions League behövs en bredare trupp än den MFF för närvarande har. Mikko Albornoz och Richardino slår han inte ut och bakom dessa finns Matias Concha och Pa Konate.

Kan man tyda det så att man riskera förlora Albornoz utomlands?

Annars förstår jag inte intresset för Özen.