Visst serieledning i de båda fotbollsallsvenskorna.

Men...

Fotbollsstaden Malmö är en myt. Under de två stora, LdB och MFF, är det tomt. Heder förstås åt LB07:s damer, som fightas för att hålla sig kvar i Elitettan.

På herrsidan ser det inte lika bra ut. Det är snarare helmörkt. Tillbringade lördagseftermiddagen på Malmö ip för att se mötet mellan stans trea och fyra (LB07 är tvåa) Prespa Birlik och FC Rosengård, 0--0. Det var dåligt, tempofattigt, förbluffande dålig teknik hos spelarna, få genomtänkta kombinationer och otaliga missade målchanser. Jag har sett några andra division 2-matcher den här säsongen och, tyvärr, de andra har inte haft högre kvalitet.

Den södra gruppen är jämn. Inför den här den sextonde omgången skiljer endast tio poäng mellan ettan och elvan, det vill säga kvalplatsen.

Jämnheten beror på att inget av lagen är bra, kommenterade en tränare med en väldigt lång erfarenhet från denna nivå. Han menade att det lag som avancerar till Söderettan inte kommer att skrapa ihop många poäng och dessutom få ekonomiska problem i denna dyra serie.

Det är i dessa regioner Malmös trea, fyra och femma (Kvarnby) finns. Utan att säga något negativt om trions verksamhet säger detta mycket om den dåliga standarden på fotbollen i Malmö.

Visst fanns det duktiga spelare på plan. Prespas Valentino Lai har kapacitet för högre nivåer. Bäst på plan var Rosengårds målvakt Blerim Gudjufi, han räddade den viktiga poängen. Två unga spelare i Rosengård visade också kvalitet, Kwame ”Conte” Bonsu och Emanuel Ayaah Okine.

Mest imponerande var dock det sponsorstöd Prespa kunde visa upp i sitt program, sex matchvärdar, 26 samarbetsparnters och 48 matchbollssponsorer.

Inte illa av en förening i division 2.