Jag saknar Frankrike i det fortsatta EM.

Av de matcher jag sett – det är inte alla, inte ens de svenska helt ut och faktiskt väldigt lite Tyskland – har fransyskorna mot hyggligt motstånd varit i särklass mest sevärda.

Innerbacken Renard har varit strålande och ytterspelarna Le Sommer och Thomis har varit glänsande.

Synd att gå miste om chansen att få se en drömfinal mellan Sverige och Frankrike.

Jag skall inte gå in på diskussionen om det rättmätiga i Danmarks avancemang via Frankrike, bara konstatera att i min värld är det svårt att fotbollsmässigt motivera en seger där motståndarna har 24—4 i avslut. Sen får andra givetvis ha sin åsikt liksom om domarens insats.

Rent allmänt har domarna i de matcher jag sett varit duktiga. Låt mig dock konstatera att gårdagens italienska förmodligen haft bättre dagar.

***

Det diskuteras att nästa slutspel skall innefatta 16 lag. Att döma av några av det spel några av de här närvarande länderna presterat finns det inte så många lag med kapacitet. De många utklassningsvinsterna i kvalet understryker också med råge att damfotbollen i ett större perspektiv har långt, långt till samma status som herrfotbollen. Och då tänker jag bara på Europa

Av tolv slutspelslag i detta EM kommer fem från Norden. Tre av de fyra semifinallagen är nordiska.

Var finns Balkan, Mellaneuropa och Östeuropa?

Regioner som i övriga lagbollsporter är konkurrenskraftiga på en hög nivå.

Men inte i fotboll. Ännu i alla fall.