Första omgången i dam-EM i fotboll är avklarad.

Jag har sett alla tolv lagen, förvisso bara en halvlek mellan Norge och Island och en mellan Tyskland och Holland. Live-fotboll mellan Malmö FF och Drogheda lockade mer.

Med den matchen på näthinnan vågar jag påstå att damfotboll på elitnivå – och då menar jag inte mellanmatcher i Allsvenskan – också kan vara bra fotbollsunderhållning. Damerna har tagit stora steg i sin utveckling.

Den naturliga fysiska skillnaden, tempo och styrka, måste man givetvis ta hänsyn till men många av damerna visar upp en teknik som man önskat att fler herrar haft. Taktiskt har damfotbollen också blivit bättre även om naiviteten ibland tar överhand.

Målvaktsspelet är det som utvecklats mest. Jag tänker då inte på spektakulära räddningar utan mer på sättet att arbeta inom sitt område. Ryskan Todua och finländskan Korpela har visat hög klass.

Det där om bra målvaktsspel gäller förstås inte England. Det var bedrövligt mot Spanien i går liksom mot Sverige i genrepet, 4—1. Glöm inte detta vid bedömningen av den svenska vinsten!

Vilka lag har då imponerat?

Inget rakt igenom. Frankrike var stundtals verkligt bra mot ett förvisso svagt Ryssland men var sårbart och hade en ganska lång period i andra halvlek med oväntat svagt spel.

Danmark var också bra i kryssmatchen mot Sverige, den som i massmedia kallas ”fiasko” ur svensk synvinkel.

Med tanke på att Frankrike är det enda lag av förhandsfavoriterna som hittills vunnit har det med denna måttstock varit många fiaskon redan i EM.

Kan det inte vara så att många nationer tagit ett rejält steg framåt, gjort att bredden på toppen stegrats? Till gagn för fotbollens utveckling.

Det enda lag som rakt igenom var dåligt i omgång 1 var Finland, trots 0—0 mot Italien. Bra att komma ihåg inför kvällens drabbning.