Passar på med lite funderingar nu i det allsvenska fotbollsuppehållet.

Som pensionär kan man planera sitt dygn själv och det har gett många tillfällen att se fotboll på olika nivåer. Uppemot 40 allsvenska matcher har jag hittills sett (ok, lite nördigt), alla MFF:s hemmamöten live, alla övriga via tv.

Naturligtvis är det en utopi, men man hade hoppats att de yrkesverksamma fotbollsjournalisterna haft samma möjlighet. Hemmablindheten är stor. Det finns många duktiga spelare – vi talar nu med allsvenska mått – i de massmedialt mindre bevakade föreningarna.

Det har blivit några skikt i tabellen men det återstår två tredjedelar, det vill säga nästan en hel gammal hederlig allsvenska, den med tolv lag. Mycket kan – och kommer att – hända. Inte minst öppnas ett transferfönster med allt vad det kan innebära.

Av naturliga skäl har tv-tittandet koncentrerats till topplagens matcher.

HIF har varit vårens lag. I två av säsongens fem bästa matcher har HIF varit ena parten, de mot Elfsborg och MFF. Direkt dåligt var HIF mot Syrianska. Men man vann …

Elfsborg med seriens främsta bänk är ofta med i sevärda matcher, som nu mot HIF men även premiären mot AIK var var sevärd, liksom 0—0 mot IFK Göteborg och 1—0 mot Häcken. Boråslaget har en hög potential.

IFK Göteborg är svårt att få ett grepp om. Epitet brottarlag vet jag inte vad det innebär. Kan någon hjälpa mig?

Malmö FF är svajigt. Det har varit ojämna prestationer, bra halvlekar har följts av mindre bra. Bra matcher (HIF) har följts av en direkt usel (BP).

(En längre parentes:

2,83—3.00.

Vad är detta? Jo, en tidnings genomsnittsbetyg på MFF-spelarnas insatser mot HIF respektive BP:

Som en före detta lärare studsar man till. Visst är det svårt att sätta betyg men här har man tatt mer hänsyn till resultat än prestation.

Matchen PB—MFF var den sämsta av de 40 jag sett det här spelåret. BP, i stort lika skade- och avstängningsdrabbat som MFF, var naivt, tempofattigt och dessutom förvånansvärt geistlöst och hade bara en spelare med en högre allsvensk kapacitet, Nicklas Bärkroth.

Ett försvar för betygssättaren kan vara, att samtidigt som han för papperstidningen skall ge en bild av matchen skall han för ”nätet” direktskildra varje mer eller mindre lyckat ingripande.

En omöjlig uppgift!

Tidningarna över hela världen tappar läsare. Kvalitet kan kanske behåll dem. Inte ett krafsande hit och dit på olika media!

Slut på parentesen!)

Mjällby! Vem kan undgå att imponeras av detta lagbygge med sina små resurser?

Kalmar har ett ungt lag med en lovande framtid men saknar ännu stabilitet.

AIK kommer att bli ett topplag, det har många bra insatser visat, som de mot MFF –förlusten till trots – Elfsborg och IFK Göteborg.

Häcken är vårens stora besvikelse men kommer att liksom AIK närma sig toppskiktet. Det visade inte minst den senaste insatsen mot Elfsborg.

Östgötalagen, Åtvid och Norrköping, blandar och ger och det brukar resultera i en slutplacering i Ingenmansland.

Där hamnar också Djurgården, som gjort en remarkabel uppryckning efter all turbulens. 18-årige Daniel Amartey från Ghana är en ny favorit. Studera honom gärna när tillfälle ges!

Gefles, Östers och Halmstads insatser pekar på att ett av dessa lagen får kvala.

Och av vad Syrianska och BP visat upp hittills, lär det bli degradering.

***

Kan inte låta bli att kommentera användandet av pyrotekniska medel. En krönikör/bloggare (numera ofta en och samma person) menade ett det ger en stämningsfull inramning och att det mest är gamla gubbar som gnäller.

Jag är gärna en gammal, gnällig gubbe om jag inte kände någon högre stämning, när jag såg de svarta moln som täckte stora delar av Swedbank i onsdags mot HIF och som dessutom spred en vedervärdig lukt.