Läste att BW90, division 2-klubben, siktar på Superettan i fotboll.

BW90 är Skånes mest ryktesomgärdade förening på den här nivån. Många undrar varför duktiga spelare från i stort hela distriktet söker sig just till den lilla föreningen i Färs.

Jag har naturligtvis ingen aning om sanningshalten i ryktena.

Men när BW90 basunerar ut att målsättningen är att spela i Superettan i Bjärsjölagård är jag tveksam, av många, många anledningar. Även om klubben får ekonomisk stöttning av IT-företaget Caperio. Det talas om ett sexsiffrigt belopp under fyra år. Ordet sexsiffrigt har förstås ett brett spann, allt från 100 000 kronor till något över 900 000.

Att driva ett lag i Superettan kostar ganska många miljoner.  Fråga Bois, Ängelholm och TFF! Och dessa är föreningar med tradition, bred verksamhet och stöttade av något större näringsliv än vad BW kan uppbringa. BW är inte i närheten, har bara ett A- och ett B-lag.

Att ta steget upp till ettan kan kanske gå. Men sen är det stopp.

Och spel i Superettan i Bjärsjölagård – eller Sjöbo – är en omöjlighet. Svenska Fotbollförbundet och SEF (elitföreningarnas organisation) kommer med de nya skärpta arenakraven aldrig att godkänna småorternas idrottsplatser.

Sjöbo kommun lär heller aldrig bygga en elitarena.

Så glöm målsättningen om elitfotboll i sydöstra Skåne.

Höga målsättningar är bra, men de måste vara realistiska.

Tiden är förbi när de mindre orternas lag i fotboll kan ta sig ända fram eliten. Är Mjällby det sista hoppet för oss nostalgiker?