Det är kris i tidningsvärlden.

Det sker permitteringar hos stora svenska tidningspappersfabriker. Både den internationella och inhemska marknaden sviktar. Tidningarna blir tunnare. Det går ut över alla avdelningar.

Givetvis drabbas också sporten. Prioriteringar blir viktiga. Att prioritera kräver kunskap.

Av vad jag förstår, grundat på både muntlig och skriftlig information, är det icke idrottskunniga -- och inte heller idrottsintresserade -- journalister, som numera redigerar resultatsidorna på Malmös morgontidningar.

Det märks mer än väl. Jag häpnar ofta över värderingarna.

Samtidigt har redigerarna det inte lätt. De får ofta väldigt lite utrymme. “Heliga kor” som resultat från allehanda travbanor får inte slaktas. Är ett lopp från ett travlopp någonstans i Sverige viktigare än en elitserietabell? Tydligen!

Brister i utrymmet gör också att konsekvens och kontinuitet helt saknas, ena dagen ett komplett facit med målskyttar i en elitserie, dagen efter på sin höjd ett resultat.

Jag är irriterad och irritationen stiger, när jag ser att Sport i siffror delar utrymme med en tv-tablå över två spalter. Jag köper att alla direktsändningar finns med, liksom vissa repriser på dokumentärer och magasin. Men repriser på vecko- och till och med månadsgamla matcher har inte sin plats i en nyhetstidning.

När repriser går före aktualiteter är det i min värld fullständigt fel!

Tvingas man redigera i resultatredovisningen kan man även redigera i en inköpt tv-tablå. Och då kanske också ge plats för vad som sänds i de danska kanalerna.

I en krisperiod måste tidningarna vara rädda om de som ser morgontimmen i sängen med en välskriven och bra redigerad tidning som en högtidsstund.

***

När jag ändå är irriterad, måste jag ställa frågan:

Hur okunnig får en sportjournalist vara?

Såg i veckan i en tidning att en 16-årig Malmösprinter hade som mål att 2013 springa 100 meter på 9,80.

Men hallå!

Ringer ingen klocka, när han nu säger det -- vilket jag betvivlar att han gjort -- eller när det kommer på pränt?

Jag kan upplysa om att det svenska seniorrekordet är 10,18 och att Bolts världsrekord är 9,58 och att till dags dato åtta sprinters löpt 100 meter på 9,80 eller bättre.

Jag har med viss behållning läst journalistens artiklar i andra idrotter men blir nu betänksam. Är journalisten (tänk vad bra det hade varit med hen!) lika okunnig i andra idrotter?