“Dussinet nya spelare till ...”

“Nio in, sju ut i ... “

“ Halva truppen byts ut”

Det här är några -- av många -- tidningsrubriker från de senaste dagarna efter den så kallade frimånaden under vilken kontraktslösa fotbollsspelare kan byta klubb utan övergångskostnader.

Det är mestadels amatörer -- enligt Svenska Fotbollförbundets regler de som på sin fotboll inte tjänar över 3 000 kronor/ÅR -- som byter klubbadress.

Varför denna flyttkarusell när spelaren ändå inte får någon ersättning för att ägna sig åt den trevligaste fritidssysselsättning han vet? Eller det får han kanske?

Ryktena -- men dessa skall man förtstås inte tro på -- säger att lönerna inom småklubbsvärlden i många fall ligger betydligt högre än 3 000 kronor/MÅNAD.

Spelarna under division 2 (på denna nivå är det obligatoriskt) skriver inga kontrakt, i alla fall inga som registreras på förbundet, för då riskerar den nya klubben att få betala ett utbildningsbidrag för spelare under 23 år. Och det vill man ju inte och så hamnar kontraktet i skrivbordslådan i stället för i brevlådan.

Det är något sjukt över systemet. Det finns exempel på starka ungdomsklubbar på division 4- och 5-nivå som gått miste om hundratusentals kronor i uteblivna utbildningsbidrag från klubbar på ett steg högre i seriepyramiden. Pengar man kunnat satsa på en än bättre utbildning av en ny generation av fotbollsspelare.

Sen kan man förstås också ställa sig frågan varför ledare sliter och släpar för att skaffa medel till spelare och lag, som sällan eller aldrig lockar över 100 betalande åskådare.

Betyder det så mycket att spela i trean i stället för i fyran, eller kanske till och med i femman? Det gör det tydligen.

Den här tiden kallas silly-season men crazy-season är ett bättre uttryck.